Annons:
Etiketterinvandringspolitikflyktingpolitik
Läst 655 ggr
Loris M
2017-06-30 20:22

Varför är det bara män som kommer till Sverige?

Den frågan har vi fått även här på sajten i diverse trådar och kommunpolitiker Ewelina Anderson Edenbrink svarar på det:

"REPLIK. "Varför är det bara män" frågar ni. Jag vet. Och det smärtar att säga att jag förstår. Fråga Migrationsverkets tillståndsenhet var kvinnorna och barnen är. De vet.

De väntar på att få ta flyget hit när de efter en lång handläggning får veta att maken och pappan fått stanna här. De är i Turkiet och Syrien när de får veta att de måste ha sina pass och ta sig till en svensk ambassad och vänta upp till två år till på besked, utöver det år de väntat på pappas beslut.

Mamma vågade inte ta båten med de små över det iskalla havet. Vågade inte ta på flytvästen packad med papper. Pappa kan simma och är stark och han tycker ändå att deras liv är viktigare, dör han på havet kanske de kan ta sig ut ändå. Kanske någon förbarmar sig? Som förälder dör man för sina barn men någon måste stanna och ta hand om dem om olyckan är framme. 

Varför kommer bara pojkar från Afghanistan? Jag vet. Talibanerna som styr på vissa platser låter inte kvinnor visats ute ensamma, och som ogifta är de omyndiga. Barn av ett land som inte ger möjlighet att ens fråga en smugglare om priset för att komma över dödens hav, för att de föddes som kvinnor.

Varför är det bara unga killar från Irak? Därför att pojkarna fick utbilda sig. De fick framtidstro. Sen började rekryteringen att slåss i militären, självmordsuppdraget att slåss mot IS eller tvångsrekryteras att slåss för IS.

Som sunni hatad för det IS gör men som irakier hata det IS gör. De vill bygga sina liv här. Hade inte hunnit träffa kärleken ännu, har ingen familj. Föräldrar som är gamla och som hoppas på Iraks framtid och som hellre ser att barnen tar sig ut.

Vilka är vi att döma deras val? Vissa väljer fel, prioriterar fel. Somliga bor i områden där det är säkrare att ta båten än att stanna. Turkiet erbjuder klen tröst och hjälp, vill ju vara samma som Fort Europa! I Sverige gör föräldrar dåliga val, vi stänger inte dörren för varken barnen eller de vuxna. Men så har se svenska pass och vit hud och kommer från samma plats som sig och då är det kanske lättare att kritisera. Damned if you DO and damned if you don't. I en krigssituation finns bara dåliga val och jag har ingen aning om vilka mina skulle vara."

http://www.expressen.se/debatt/jag-vet-varfor-det-nastan-bara-ar-man/?social=fb

Annons:
DesK
2017-06-30 21:18
#1

Bra skrivet! Min far, som upplevde WW2,s fasor sa alltid till mig att det inte finns några vinnare i krig och att om det blir ett tredje världskrig så finns det bara en sak att göra - begå självmord.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

tarantass
2017-06-30 22:42
#2

Ja. Bra skrivet. Och DesK, vi skulle ha (haft) fler som din far. Inte bara Förintelseöverlevare, även om de vi hade uppenbarligen inte räckte till.

Också folk som hade farit runt och berättat i skolorna om själva krigets fasor hade behövts. Blitzen, Dresden, Hiroshima och den dagliga nervpressen och ovissheten om ens barn skulle komma levande hem från skolan och så vidare och så vidare. Inte från det traditionella militärperspektivet eller historikernas (förr i regel män med fruar och tjänstefolk) akademiska elfenbenstorn. Utan hur det var att vara vanlig liten civilperson, vanlig mor, vanlig far, vanligt barn (och kanske "frivilligt" rekryterad till Hitlerjugend och Wehrmacht), i de situationerna.

Då kanske åtminstone litet färre skulle ha varit så hjärtlösa, snikna och orealistiska mot flyende från senare krig, särskilt utanför Västvärlden som de här i Mellanöstern.

För orealistiska är ju vad folk är. Det behövs egentligen bara litet vanlig inlevelse och grundskolemässig Mellanösternkunskap för att förstå vad Ewelina Anderson Edenbrink och (alltför få) andra är tvungna att tala om för folk.

Om man inte är förblindad av hat – sitt eget eller sina källors. Ett hat som kanske bottnar i rädsla, men i alla fall.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Upp till toppen
Annons: