Jag valde: ja, flera av ovanstående. Jag har brukar bli kallad för jävla invandrare, jävla flata (det var det jag fick höra av en person i klassen när jag äntligen vågade komma ut). På förintelsedagen blev jag kallad för judesvin. Vissa i min klass tror att jag hatar Sverige… Mina kompisar (mörkhyade) är det värre för. I min klass tror de ju att mina kompisar är korkade!! De blir illa behandlade ofta och många har kallat de för negrar… Jag är invandrare, judinna och homosexuell. Jag älskar att bryta mot samhällets förväntningar på hur en människa ska vara. Men samtidigt är det väldigt jobbigt med tanken på att jag aldrig kommer vara "normal". Om ni förstår hur jag menar. Oavsett hur mycket jag än vill smälta in ibland så går det inte. Det finns alltid de som hatar en bara för att man finns.

#1 Det är fruktansvärt tråkigt att läsa att du fått uppleva så mycket fördomar och hat. 😕Jag brukar tänka att de som kommer med sådana kommentarer är helt enkelt korkade och vet inte bättre. Det är mest synd om dem. 

Det är roligare och modigare att utmana normer än att vara "normal" men jag förstår att du ibland tycker att det är jobbigt. Att känna samhörighet med andra är något som vi alla behöver.

#1: Fruktansvärt att läsa om hur du har blivit bemött 😕

Själv valde jag "kön". Jag har råkat ut för de mest konstiga saker bara för att jag är kvinna. En gång ringde jag lönekontoret för att min lön inte hade kommit. Då satt gubben i luren och kommenterade "jaha, där är din adress. Ja, jag kommer och ringer på din dörr i kväll och har pengarna i näven. Hur ska du tacka mig?" och såna saker. Han sa också att han antecknade min adress och skulle spana efter mig utanför porten och såna saker. Ingen åtgärd vare sig från chefer eller facket. Bara ett exempel av många.

En gång fick jag inte ett jobb för mannen som höll i intervjun tyckte att jag såg för liten och klen ut. Jag bad att få visa att jag klarar av att lyfta (jag tränade väldigt mycket då, och hade stora armmuskler och var stark!) men han sa bara tack och hej.