2016-04-15 18:25 #0 av: Loris M

Det här med åldersdiskriminering kan vara lite knepigt ibland tycker jag. Oftast är det rätt så klara fall. Som när en vän till mig berättade att hon långt efter att hon fått jobbet hon sökte fick veta att arbetsgivaren redan innan de läste ansökningar bestämde sig för att de inte ska kalla in på intervjuer de som är äldre än 40 år. Hon var straxt över 30 år då. Det är ett helt klart fall av åldersdiskriminering men ibland är det inte lika tydligt.

Jag tänker på en annan vän som hade en kollega som var forskare och som anmälde sin arbetsgivare för åldersdiskriminering när hon kom upp i pensionsålder. Hon menade att hon var på toppen av sin karriär, var framgångsrik, hade mycket kvar att bidra med. Men att de förstör hennes liv och att hon förlorar sin identitet. På sätt och vis kan jag förstå henne, för en forskare kan jobba länge egentligen jämfört med en arbetare som har ett fysiskt ansträngande jobb. Samtidigt vad är alternativet? Ska man ändra lagen så man har olika pensionsåldrar för olika yrkeskategorier eller är det i sig en diskriminering?

Jag tänker också på barn. Många gånger pratar vi över huvudet på dem och vi fattar beslut som berör dem fast barnen själva är fullt kapabla att fatta beslutet. Här skulle man kunna säga att vi vuxna använder vår makt och åldersdiskriminerar barnen. Eller vad tycker ni? 

Har ni några exempel där det är svårt att avgöra om det är diskriminering eller inte?