HBTQ

Att "komma ut" på jobbet

2016-05-23 19:57 #0 av: Loris M

Enligt länken nedan visar de senaste undersökningar att det svåraste för HBTQ personer är att komma ut på jobbet. 50% av dem döljer sin läggning mest av rädsla för att bli illa behandlade av chefen eller/och arbetskamrater. 

"Kan du prata om din partner på fikarasten och berätta om semestern för kollegorna? Det som känns självklart för heterosexuella är inte alltid lika enkelt för homo- och bisexuella. Heteronormen är ofta stark och oreflekterad på arbetsplatsen. Den återkommer hela tiden i det vardagliga snacket och skämtandet. När den kvinnliga kollegan skojar om en snygg man bygger det på ett socialt samförstånd om att båda är intresserade av det motsatta könet. Ju längre du spelar med desto svårare blir det att bryta mönstret. Att leva i garderoben har ofta ett högt pris. Du bygger upp höga murar och kan inte vara dig själv. Kollegorna tror att du lever på ett visst sätt och kommer kanske känna sig förda bakom ljuset. Men framför allt drabbar det dig själv – det är ingen som mår bra av att inte kunna vara sig själv på "

Källa

I artikeln kan ni läsa om Susanne som arbetar som fritidspedagog. Hon jobbade några år och hade trevliga kollegor som hon trivdes med. Ändå vågade hon inte berätta. När hon träffade en partner kunde hon inte längre dölja det och berättade för sina kollegor. Reaktioner blev bättre än hon väntade sig. Susanne menar att "komma ut" är en väldigt individuell process och det är svårt att ge råd men hon kommer ändå med några generella råd. 

"Enligt Hans Robertson är det egentligen en fråga för ledningen att göra arbetsplatsen välkomnande för alla. Varje skola ska enligt lag utarbeta en plan mot diskriminering och kränkningar, en så kallad likabehandlingsplan. Hans Robertsson menar att det kan finnas en poäng med att börja prata om sin situation med chefen/rektorn.

– Om man känner sig osäker på hur informationen ska mottas kan det vara bra att ha stöd från sin närmaste chef."

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-05-24 15:46 #1 av: Loris M

Jag är naturligtvis intresserad av att höra om det finns någon här som har erfarenhet av att berätta om sin sexuella läggning på jobbet. Hur gjorde ni och vad blev reaktionen? (Kan vara värdefullt för andra som ännu inte kommit ut att veta)

Sen finns det också en annan intressant dimension i det här. Varför måste man "komma ut"? Jag tänker att heteropersoner brukar inte berätta om sin läggning (troligen för att den tas för given) och de hamnar inte i obekväma situationer som HBTQ personer. Vad tror ni?  

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-05-24 17:14 #2 av: [NeferNefer]

På mitt arbete är det tack och lov inga konstigheter, de som är öppet straighta/gay/bi eller annat, de är det utan att någon höjer på ögonbrynen. Nu vet jag inte om någon har haft problem med att komma ut på min arbetsplats, ingen har berättat för mig i alla fall ... men jag har fått komma ut som straight några gånger, folk har bara förutsatt att jag är gay Glad

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2016-05-28 10:07 #3 av: Loris M

Vilket häftigt paraplyKär

Ett sätt kan också vara att ge sina kollegor små hintar, som att köpa paraplyet. Glad

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-05-28 13:37 #4 av: [NeferNefer]

Ett sånt vill jag ha!! Kär

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2016-05-28 13:55 #5 av: [NeferNefer]

Snygga strumpor också!!! KärSynd att de bara finns med kort skaft.

http://www.happypride.se/sv/accessoarer/pridefargade-strumpor-med-smala-rander-laga-svarta.html

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2016-05-29 14:51 #6 av: Calcifer

Jag är uppvuxen i en familj där sexuell läggning liksom aldrig varit något "konstigt", alltid haft bekanta eller vänner till familjen som varit icke-straight så för min del har jag nog aldrig ens "kommit ut" på "riktigt", eller hur man ska säga. Jag insåg som ganska ung att jag inte var straight även om jag fortfarande inte är riktigt säker på vart på skalan jag hamnar i dagsläget, men det har inte varit och är inte viktigt för mig heller. Jag har sagt flickvän/pojkvän utan att ens reflektera över det faktiskt. Har aldrig blivit illa bemött som tur är men en del har haft frågor som jag svarat på så gott jag kunnat/velat.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl