"Vårdbidraget bidrar till ADHD-ökning"
Jag vill gärna veta vad ni tycker om det här. Speciellt de meningar jag fetmarkerat. Har skribenten (som verkar vara anonym) rätt?
"Det var en gång så att barn med funktionshinder placerades på institutioner. Men 1964 infördes vårdbidrag så att föräldrar skulle få tid och råd att ta hand om sina handikappade barn själva. I årtionden var det främst föräldrar till barn med utvecklingsstörning eller svåra fysiska begränsningar som fick vårdbidrag. Nu dominerar de psykiska diagnoserna totalt. I december betalade Försäkringskassan ut vårdbidrag för 60 000 barn, två tredjedelar av dem pojkar. Sju av tio nya bidragsbeslut för killar grundades på diagnoser som adhd och autism i av olika grader. Bland flickorna var orsaken neuropsykiatrisk, NPF, i sex av tio fall. Vårdbidragen är viktiga för föräldrar som behöver gå ner i arbetstid för att klara omvårdnad och tillsyn av sina barn. Beloppen är inte gigantiska. Det vanligaste är att man får ett fjärdedels eller halvt bidrag, 2 307 respektive 4 615 kronor. En ersättning som beskattas, och ger pensionspoäng.
Det kostar ändå 3,8 miljarder kronor. Och Försäkringskassan räknar med att antalet beviljade bidrag kommer att öka framöver.
Vårdbidraget är i många fall väldigt välbehövligt. Men själva existensen av stödet är en av alla bidragande faktorer till den snabba ökningen av NPF-diagnoser. /…/ Färre bokstavsstämplade barn vore en vinst för hela samhället. Men framför allt för barnen, för arbetsmarknaden är dessvärre dyster för personer med NPF-diagnoser. "
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
En snabb synpunkt utan att ha läst länken:
Eh, "skolmarknaden" är också dyster för barn med NPF-diagnoser. Bara det att den är ännu dystrare för barn med NPF-tillstånd utan diagnos. Föräldrar sliter arslet av sig och förstör sin ekonomi och når ändå sällan fram. Och utan bra skolbetyg får man inget arbete i alla fall.
Vad bidrag rent formellt heter har jag en tendens att skita i. Man kan ju inte begära att beslutsfattare som inte vet hur verkligheten ser ut, eller som är uppbundna från så många håll att det får samma effekt som om de inte visste det, ska träffa rätt på behoven.
Men en bieffekt av det blir naturligtvis att djungelns lag brer ut sig. Vad som gäller då är det gamla vanliga, motsatsen till vad som brukar göras: slå inte neråt, slå på de ansvariga.
Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.
Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.