Normer och värderingar

Dialekter och hur olika dessa värderas

2016-08-11 19:38 #0 av: Loris M

I en annan tråd tog vi upp en intressant diskussion som blev helt OT men jag tycker att den är värd en egen tråd. 

Vi kom att prata om skånskan och hur en del människor tar för givet att så fort en pratar skånskan så antas personen komma från Malmö. Samt att skånskan (som tyvärr allt mer modifieras och anpassas efter rikssvenskan), värderas lite lägre än andra dialekter. Vi diskuterade även att just skåningar ofta råkar ut för att folk antigen inte förstår eller låtsas inte förstå deras dialekt. 

Varför är det så? Varför värderar vi dialekter olika? Upplever ni att det här är ett problem och har ni råkat ut för otrevligheter p.g.a. er dialekt?

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-08-11 19:44 #1 av: Loris M

I den andra tråden skrev jag att jag har en god vän som är född och uppvuxen i Malmö men att hon bott i Stockholm i ett antal år. Hon kunde ibland råka ut för folk (bl.a. i affärer) som inte förstod något av det hon sa och bad henne (på engelskan) upprepa vad hon sagt. GalenDet tycker jag är jättemärkligt. Det går alldeles utmärkt att förstå allt hon säger.

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-08-11 19:46 #2 av: [Tibonnanj]

När jag bodde i Örebro va det aldrig någon som tog mig på allvar när jag blev arg för att min östgötska bröt ut nästan till fullo. Nu bor jag i Norrköping och umgås med östgötar varje dag så ingen tänker på det. Jag tycker själv att östgötska är den lustigaste dialekten man kan ha, inte så vacker direkt. Jag pratar i stort sätt rikssvenska när jag inte är arg.

Jag har jättesvårt att lyssna på stockholmska i alla fall när de byter ut "ä" mot "e" i ord. Men det är ju bara mitt eget problem inte deras egentligen.

Anmäl
2016-08-11 19:47 #3 av: Haztparken

Jag själv är skånsk men bor inte så långt ner i skåne så har inte jättebred dialekt men tillräcklig för att folk vet att det är skånska.

Hittills har jag inte råkat ut för något, bara folk som tycker om när jag pratar och tycker det låter gulligt.

Är snarare jag som har problem med att förstå andra dialekter såsom stockholmska osv Skrattar

Anmäl
2016-08-11 19:47 #4 av: Hayabusa

Eftersom jag var med och "spårade" i nämnda tråd så får jag ge min syn på skånsk dialekt :)

Personligen tror jag att vissa dialekter av skånska uppfattas som "bonnigt" och därmed får folk en bild av någon som är lite trög & dum.  Någon som bor på "landet" och inte är lika med i matchen & hipp som någon som bor innanför tullarna. 

Anmäl
2016-08-11 19:48 #5 av: [Tibonnanj]

#1 Din vän kanske pratar fort och för någon som inte är beredd på en dialekt så kan det vara svårt att "ställa om" öronen.

Anmäl
2016-08-11 19:52 #6 av: Kalli

#1: Jag pratar inte skånska men det låter väldigt konstigt om någon låtsas att inte förstå. Att människor faktiskt inte förstår, även om du tycker att det går utmärkt, kan ju bero på personen ifråga. Jag brukar generellt inte ha några problem med just skånska men vissa brytningar eller människor som betonar "fel" kan jag ha väldiga problem med. Det är inte medvetet, jag anstränger mig verkligen för att förstå men det verkar låsa sig i mitt huvud. Jag tycker att det är väldigt jobbigt att inte fatta, jag är ju där för att hjälpa till. Andra på mitt arbete (service) är mycket bättre på att lista ut vad människor egentligen menar.

Anmäl
2016-08-11 19:53 #7 av: Thaeri

Överhuvudtaget värderas faktiska dialekter rejält lågtStorgråter Rikssvenska med regionalt uttal brukar ses som charmigt däremot, och tyvärr är det just det sättet att tala som de flesta menar med dialekt idag. Kan också säga att i alla fall häromkring tycker de flesta att skåningar pratar rätt mysigt.

Vad gäller hur de genuina dialekterna värderas kan jag kan lova dig att skulle jag prata den sortens västgötska som jag växte upp med till vardags skulle de flesta se på mig på samma sätt som om jag pratat lika grov skånska (bonntölp med andra ord), enda skillnaden skulle vara att de möjligtvis hade haft lite lättare att förstå mig.

Jag har inte råkat ut för otrevligheter på grund av dialekten, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag inte talat den till vardags sen jag var tonåring och redan då tonade jag ner den rejält i skolan eller när vi var på resa, men attityden till den även här där den har sitt ursprung är att den är bonnig som tusan och bara talas av bönder och folk djupt rotade i arbetarklassen, är man medelklass eller åtminstone inte ärketypisk arbetarklass finns det inte en chans att man använder den varken längre stunder eller på ett icke-ironiskt sätt.

Anmäl
2016-08-11 19:54 #8 av: Loris M

#5 Nej, det kan jag inte tycka. Hon är forskare och van föreläsare, pratar lugnt. Jag tycker verkligen att hennes skånska är så läcker på något sätt och älskar att lyssna på henne. Glad 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-08-11 19:58 #9 av: JonasDuregard

När det gäller svårighet att förstå är olika dialekter olika särpräglade antar jag. 

När det gäller hur dialekter värderas, är skånskan verkligen särskilt utsatt där? Gissningsvis beror det lite på var man är men jag får för mig att till exempel Norrländska tidvis haft väldigt låg status i Stockholm. Eller?

Finns säkert någon språksociolog som skrivit en avhandling om det här. 

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2016-08-11 19:58 #10 av: Kalli

Läste den andra tråden nu och vill tillägga att det inte behöver vara för att göra sig lustig man "härmar" någons dialekt. Själv har jag svårt att prata med människor, helst med starka dialekter utan att lite falla in i samma mönster/rytm och eftersom jag inte pratar deras dialekt egentligen låter det antagligen mest som en dålig imitation. Återigen något jag tycker är väldigt genant (för mig) men inget jag gör medvetet.

Anmäl
2016-08-11 20:03 #11 av: [Tibonnanj]

#8 I så fall är det ju lite lustigt. Fast jag har själv varit med om att när jag suttit i kassan i matbutiken jag jobbade i så fick jag en gång be en kund upprepa det hen sa fast på engelska. Kunden pratade med någon dialekt men det va så länge sen så jag har vara ett svagt minne av hela situationen men jag minns den för att jag skämdes så fruktansvärt mycket efteråt och bad om ursäkt flera gånger.

Anmäl
2016-08-11 20:07 #12 av: JonasDuregard

Institutet om språk och folkminnen har åtminstone något att säga om saken: 

http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/dialekter/fragor-och-svar-om-dialekter/faq/2013-10-21-ar-vissa-dialekter-mer-populara-an-andra.html

http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/dialekter/fragor-och-svar-om-dialekter/faq/2013-10-21-uppfattas-man-olika-beroende-pa-vilken-dialekt-man-har.html

http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/dialekter/fragor-och-svar-om-dialekter/faq/2013-10-21-vilken-bild-ger-media-av-dialekter-och-hur-paverkas-vi-av-den/vilken-bild-ger-media-av-dialekter-och-hur-paverkas-vi-av-den-.html

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2016-08-11 20:12 #13 av: Thaeri

#10, jag tror du kan vara lugn, jag är likadan och jag har aldrig fått skit för det.

Oftast hörs det en rejäl skillnad på oss och de som härmar för att göra sig lustiga, den senare gruppen pratar ofta rejält överdrivet och använder inte helt sällan ord som de vet (eller tror) är typiska för regionen i fråga men ofta på ett sätt som skaver litegrann, medan vi som tar efter utan att tänka på det oftast låter rejält mycket mer nedtonade uttalsmässigt och håller oss förhoppningsvis till vårt vanliga ordförråd som vi  faktiskt har koll på.

Edit: Kan ta min dialekt som exempel, om man vill låta som att man kommer härifrån går det inte att verkligen bre på uttalet utan att samtidigt ändra både grammatik och ordförråd, till exempel använda tre genus istället för två och med rätt böjningsformer, för att inte tala om att man måste använda fyra fler vokalfonem än standarduttalet av rikssvenska har och inte helt enkelt bara uttala de man hittar i det senare på ett västgötskt sätt. Jag kan ju säga att det är det väldigt få som faktiskt lyckas med...

Den som kommer hit och börjar ta efter satsmelodi och vissa andra grejer kommer möjligtvis låta som någon som flyttat bort och tappat dialekten i stort men har en del av uttalet kvar, inte som någon fejkmänniska som desperat försöker övertyga folk om att de växte upp mitt ute på vischan.

Anmäl
2016-08-11 20:24 #14 av: [Tibonnanj]

Norrländska är något speciellt, enligt mig. En del norrlänningar tar lång tid på sig att svara och är fåordiga men de säger oftast något som är väldigt djupt, seriöst och tänkvärt. Den här uppfattningen kommer endast från tv när privatpersoner blivit intervjuade så om den stämmer i verkligheten är en annan sak.

Anmäl
2016-08-11 20:32 #15 av: Hayabusa

#10 Nej, det är rätt - de som härmar ens dialekt gör det inte nödvändigtvis för att göra sig lustig. Men visst händer det - jag upplever det regelbundet. 

Anmäl
2016-08-11 20:35 #16 av: Thaeri

Det finns inget som heter norrländska... Det finns en norrländsk dialektgrupp visserligen, på samma sätt som det finns till exempel en västsvensk sådan, men den varierar rejält inbördes, och till och med de olika regionala varianterna av rikssvenska i landsdelen låter ganska olika.

Det är rätt otroligt att 60% av landets yta klumpas ihop till en enhet språkmässigt sett.

Anmäl
2016-08-11 20:42 #17 av: [Tibonnanj]

#16 Det hade jag ingen aning om. Men jag menar i alla fall en viss dialekt som talas  i en del av norra delen av Sverige, jag vet inte vilken del.

Anmäl
2016-08-11 20:42 #18 av: tarantass

Vi tror så lätt att vi blir allt tolerantare, men på vissa sätt är det faktiskt tvärtom. Dialekttoleransen (och överhuvudtaget toleransen för variationsbredd i språket) är ett. I de attityderna kan man se hur tunn "framstegsfernissan" är, att vi egentligen är samma människor som vi var på t.ex. 1600- eller 1930-talet. Samtidigt som det då fanns en helt annan vana vid, och genom det acceptans för, att folk talade olika.

Inte för att det inte finns fler sätt som framstegsfernissan är stadd i krackelering på, men om vi nu talar om det här sättet.

Samtidigt är likriktning också en del av det "moderna projektet". Människan verkar inte avancerad nog för att socialt kunna skilja mellan "lika värd" och "likadan". Vilket är farligt att säga, men jag talar inte om att "män ska vara män och kvinnor kvinnor", sådant är ju bara likriktning gruppvis. När det gäller språk ingår synen på "dialekter" (ungefär språk utan huvudstad och ofta utan skriven litteratur) som efterblivna.

Anmäl
2016-08-11 20:46 #19 av: JonasDuregard

#16 Jag vet inte om det är så konstigt. Språk handlar ju inte bara om geografisk yta (även om det spelar in). Dessutom, om man säger "Svenska" klumpar man ihop 100% utan att det är något konstigt med det Glad.

Men det är alltid svårt att sätta skarpa gränser för dialekter. Begreppet används ganska brett i min erfarenhet, och i en bred definition är kanske norrländska en dialekt. 

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2016-08-11 20:50 #20 av: tarantass

Även språkvetare talar om en norrländsk dialektgrupp. Ibland måste man generalisera. Behöver man i något sammanhang vara ännu mer svepande kan också finlandssvenska och delvis uppländska och dalmål räknas dit.

Svea- och götamål är två motsvarande generaliseringar, Och finlandssvenska förstås.

Däremot har "Södersvensson" ofta uppfattningen om Norrland som en enhet och talar därefter, samtidigt som hen noga skiljer mellan alla landskap söder därom. Eller så gäller den generaliseringen bara mellersta och övre Norrland, eller "fjällen" eller vad man nu vagt föreställer sig.

Men det är olika saker.

Anmäl
2016-08-11 21:44 #21 av: Thaeri

Precis, när vi pratar om götamål är alla överens om att vi pratar om en hel grupp dialekter, men "norrländska" ses som en enda, något som verkligen inte är sant, såvida man inte gör definitionen så bred att svenska får typ fem totalt sett (sydsvenska, götaländska, svealändska, norrländska och finlandssvenska).

Det är faktiskt sjukare att någon från Sundsvallstrakten anses prata samma dialekt som någon från Luletrakten än att se västgötska och värmländska som en enda, och ändå skulle ingen få för sig att göra det sistnämnda.

Jag pratar då om mer genuina dialekter, regionalt färgad rikssvenska ser jag inte som dialekter överhuvudtaget. Å andra sidan talar återigen inte folk från Sundsvall och Luleå rikssvenska mer lika varandra än folk från Borås och Karlstad.

Sen visst, jag suger på att höra varifrån i Norrland någon kommer ifrån som så många andra sörlänningar, men det har mest att göra med brist på övning. Att inte ens förstå att Norrland är stort som tusan med svenska mått mätt och har nio landskap (tre fler än Svealand, bara ett mindre än Götaland) och en språkvariation därefter är bara respektlöst.

Men det är väl ett mått på hur de norrländska dialekterna faktiskt värderas: de osynliggörs nästan helt.

Anmäl
2016-08-11 21:57 #22 av: JonasDuregard

#21 Kan det inte ändå vara så att de norrländska är mer närliggande varandra, utifrån sett? De finlandssvenska dialekterna har nog samma sak. 

"Att inte ens förstå att Norrland är stort som tusan med svenska mått mätt och har nio landskap (tre fler än Svealand, bara ett mindre än Götaland) och en språkvariation därefter är bara respektlöst."

Att säga att någon inte förstår hur stort Norrland är för att de anser att norrländska är en dialekt är också ganska respektlöst. Man kanske bara tycker att de olika dialekterna i gruppen låter lika. 

Och språkvariationen avgörs inte direkt av hur många landskap ett område är indelat i. 

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2016-08-11 22:40 #23 av: [Tibonnanj]

#21 Det du skriver känns som att det är riktat mot mig för det jag skrev i #14

Jag spenderar väldigt lite tid på att tänka på Sveriges geografi och jag är ganska okunnig om dialekter och vilka län de tillhör. Men det är inte för att jag inte respekterar någon del av Sverige eller de som bor där. Sen kan man tycka att man inte ska uttala sig om saker man inte har kunskap inom men det jag skrev va inte negativt och det va inte heller fakta. Det är inte nödvändigt att skriva som du gjorde. Jag är inte lika kunnig som du inom detta ämne men jag är varken elak eller dum i huvudet. Det räckte med det du skrev i #16.

Anmäl
2016-08-11 23:01 #24 av: tarantass

#22, inte tillfrågad men eftersom jag hade tid över: utifrån sett (eller hört) ja. Där kommer det kulturella avståndet mellan Sverige ungefär norr och söder om fäbodgränsen eller "Norrlandsgränsen" (-gränserna) in och de mekanismer som gör söderperspektivet till det givna då inget annat anges. I verkligheten är det större skillnad mellan Medelpads- och olika Norrbottensmål än mellan västgötska och värmländska (för att ta exemplet i #21).

Men ur svenskt perspektiv kan ju också kurdiska och persiska låta lika, eller hindi och bengali.

Anmäl
2016-08-11 23:17 #25 av: VoxBauers

Det är alltså okej att bli irriterad över att någon frågar om man kommer från Malmö för att man pratar skånska? "Folk" borde inse att det finns flera orter och dialekter i lilla Skåne och höra skillnaden... 

 Medans det är helt accepterat att anta att "Norrland" med 60% av Sveriges yta bara har "Norrlandsdialekt"`? Självklart skiljer dialekter sig åt lika mycket mellan olika byar/områden i varje landskap i Härjedalen, Gästrikland, Dalarna, Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Lappland och Norrbotten som i geografiskt sett lilla Skåne.

                                                               www.voxbauers.weebly.com                                                                  www.cornishrex.se

Anmäl
2016-08-11 23:17 #26 av: JonasDuregard

#24 "I verkligheten är det större skillnad mellan Medelpads- och olika Norrbottensmål, eller nyländska och österbottniska, än mellan västgötska och värmländska (för att ta exemplet i #21)."

Hur mäter man den skillnaden?

Och varför är "utifrån sett" och "i verkligheten" två olika saker?

"Men ur svenskt perspektiv kan ju också kurdiska och persiska låta lika, eller hindi och bengali."

Ja?

.

Det finns också de som tycker att skånska är helt olika i olika delar av skåne, och att det är fel att kalla skånska en dialekt. Och det är ju så med dialekter, de går alltid att finfördela ännu mer, och det finns inte något definitivt svar om vad som är rätt nivå. 

.

Jag brukar tala om norrländska som en dialekt även om det tekniskt sett är en hel grupp dialekter med vissa likheter. Ett par av de dialekterna har jag antagligen implicit räknat bort för att de särskiljer sig så mycket att jag inte skulle känna igen dem som norrländska. 

Och det är ju i min och andras förmåga att känna igen norrländska som ordets användbarhet uppkommer. De flesta kan höra på hur någon pratar om de talar norrländska eller inte, men kanske inte mer finkornigt än så. Det gör ordet norrländska användbart oavsett om det är en dialekt eller dialektgrupp. 

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2016-08-11 23:23 #27 av: tarantass

#26: jag trodde att du skulle förstå nödvändiga förenklingar i de här sammanhangen. Så långt från vardagssamtal ligger de inte. Brukar du vrida och vända på vartenda begrepp, som folk brukar förstå till vardags, så att det inte går att diskutera utan att varje gång först ha benat ut dem, med dina kollegor också?

Du får väl läsa litet lingvistik eller fråga på en språksajt.

Anmäl
2016-08-12 07:53 #28 av: JonasDuregard

#27 Hoppsan, någon är visst stingslig Glad. Ledsen om det var något jag skrev som retade upp dig så. 

Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

Anmäl
2016-08-12 08:09 #29 av: Hayabusa

#25 Irriterad är nog att ta i, jag tycker mest att det är en tjatig situation. Mycket eller helt beroende på hur frågan ställs och efterföljande snack.  

Anmäl
2016-08-12 11:08 #30 av: Loris M

Det här verkar vara ett ämne som engagerar, intresserar och väcker känslor. Kul! Men visst ska vi kunna diskutera dialekter utan att diskutera varandra? Glad

I de länkar som Jonas (#12) länkat till finns det en hel del förklaringar till varför vi reagerar som vi gör och varför vi har olika uppfattningar. På en del dialekter reagerar vi känslomässigt, som ex. min förtjusning i skånskan kan förklaras med att jag tycker så mycket om min vän och då blir även hennes dialekt något jag tycker om. Det står även att attityder till dialekter är under ständig förändring och påverkas av var i Sverige vi bor, vilka vi umgås med, vilka erfarenheter vi har av andra dialekter, hur ofta vissa dialekter förekommer i medier och hur dessa används (ex. på ett skämtsamt sätt som bygger på fördomar), att vi oftast känner solidaritet med vår egen dialekt oavsett hur "illa" andra och även vi tycker att det låter m.m. Egentligen rätt så självklara saker, men värt att nämna innan diskussion spårar ur till att handla om oss som personer och inte våra dialekter. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2016-08-12 11:15 #31 av: Hayabusa

#30 Helt korrekt. En mycket märklig upplevelse är när någon helt plötsligt skiftar dialekt. Jag menar då inte över en längre period, att någon som flyttar från A till B med tiden ändrar sitt uttal osv. Nej, jag tänker på när någon mitt under ett samtal helt utan förvarning byter dialekt. Jag har upplevt det några gånger - då med personer som pratade Stockholmsdialekt, men plötsligt skiftar till klockren skånska. Helt enkelt beroende på att det var en infödd skåning som flyttat till Sthlm och då med tiden anammat den lokala dialekten. 

Vad var det som var så märkligt då? Jo, hur personens karaktär och framtoning i ett enda slag ändrades. 

Anmäl
2016-08-13 08:23 #32 av: Magi-cat

Förr fick inte programledarna i radio och TV tala dialekt. Det skulle vara "rikssvenska". Till en del säkert beroende på att de skulle bli förstådda i alla landsändar. (Numera hör man ofta dialekter, samtidigt som dialekterna slätats ut och blivit med lika rikssvenskan.)
Till en del säkert beroende på att dialektalt tal ansågs obildat. 
Till exempel i (gamla?) filmer kan en person som ska föreställa mindre intelligent prata bred dialekt, medan den bildade talar högsvenska. (Lägg märke till skillnaden tala-prata.)
I trakten där jag bor pratar landsbygdsborna väldigt utpräglad dialekt, en sådan som man drar på munnen åt i filmer. Den låter kul. Detta bekymrar dock inte ortsborna själva. De är stolta över sin dialekt och pratar den med både landshövdingen och kungen och skriver böcker med de ord som snart ingen förstår.
De yngre talar nämligen helt annorlunda. Mer "rikssvenskt".
Många tycker den här utslätningen är tråkig. Jag tycker nog inte det, den är väl ett uttryck för att människor är mer rörliga och språket förändras med tiden. Men än så länge kan man ofta höra ungefär var någon kommer ifrån. 

"Norrländska" (Och då menar jag västerbottniska och norrbottniska) älskar jag. Det är som musik i mina öron när någon talar det extra vackert. Ibland måste jag fråga om vad hen har sagt. Jag har inte "hört" orden, bara musiken...

Annars är jag så lättpåverkad så jag ändrar ofta dialekt och uttryckssätt efter den jag pratar med. (Med vissa undantag, som skånska. Det går bara inte.) Jag har sökt lite på vad det kan bero på, och fastnade lite för spegelneuronerna. Att man "speglar" den man pratar med. Kanske för att det är lättare att uppnå samförstånd?

"Spegelneuroner skulle kunna vara viktiga för att förstå andra människors handlingar och för inlärning medelst härmning. Vissa forskare[vilka?] spekulerar även i möjligheten att spegelsystem spelar en roll för vår mentaliseringsförmåga, medan andra relaterar spegelneuroner till språkfärdigheter."

Det gäller bara att hålla sig i skinnet så inte den man pratar med tror att man härmar....

Någon tog upp hur man förändrar attityd när man talar olika språk. Jag har märkt hur mitt uttryck förändras när jag talar engelska. Blir livligare, rösten ljusare och gesterna olika mot annars.

Det är intressant med språk...

Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade Fenomen. 

Anmäl
2016-08-13 08:35 #33 av: Magi-cat

Varför svänger språket med humöret?

Det här tyckte jag var intressant. Med lite igenkänningsfaktor...En fråga till "Fråga forskaren" om varför hon plötsligt började tala engelska under förlossningen....

"...

Svar: Den mänskliga hjärnan arbetar oftast på egen hand och utan att vi har full kontroll över vad vi gör. De exempel på oväntad växling till annat språk eller dialekt som finns i frågan har gemensamt att de uppstår i situationer som kräver extra uppmärksamhet. De flesta människor i världen kan fler språk eller dialekter och har förmåga att välja rätt språk i varje situation. Det språk man lärde sig först är mest stabilt och ofta förknippat med känslomässiga minnen från barndomen. Kanske kan det göra att en tidigt inlärd dialekt aktiveras vid upprördhet då man har mindre kontroll över sitt beteende.

Vid stark smärta krävs också extra kontroll över uppmärksamheten. En metod för att behärska smärta är att genom meditativa tekniker intensivt fokusera uppmärksamheten på något annat, till exempel ett yttre stimuli. Kanske kan fokusering på ett annat språk vara ett liknande (omedvetet) "knep". Att byta språk när man räknar, en uppgift som ibland kan upplevas som svår, skulle från början kunna vara ett knep som gav en stark koppling mellan de två inlärda procedurerna att räkna och att tala ett främmande språk.

/Ing-Mari Tallberg, Forskare i logopedi"

http://ki.se/forskning/fraga-forskaren

Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade Fenomen. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.