Annons:
Etikettergenusfeminismjämställdhet
Läst 1021 ggr
Loris M
9/30/16, 7:46 PM

Tjänsteman, justeringsman och talesman - omodernt!

Det tycker de i alla fall i Höganäs. Framöver ska alla yrkestitlar inom kommunens verksamhet bli könsneutrala.

"En tjänsteman blir en tjänsteperson. Målet är att Höganäs ska vara en modern arbetsgivare. Ett led i det är att undvika könsbestämda yrkesbeteckningar.

– Det ligger i tiden att man ser över det, vi vill att det ska bli mer neutralt. Det är lite gammalmodigt i dag, säger kommunstyrelsens vice ordförande Ulf Molin (C).

Förslaget har fått grönt ljus i kommunstyrelsens arbetsutskott. Om det blir verklighet ska nya yrkesbeteckningar som kommer till framöver också vara könsneutralt utformade. Idén kommer från kommunkansliet och förre kommunjuristen.

– Vi vill försöka hänga med i ett modernare språkbruk, säger Höganäs kanslichef Martin Fransson.

Han tillägger att Ängelholms kommun redan genomfört en sådan ändring, och Sveriges kommuner och landsting, SKL. Tjänsteman, justeringsman och talesman är de exempel som lyfts fram, ord som används en hel del i kommunens protokoll, handlingar och på hemsidan."

http://www.hd.se/2016-09-29/hoganas-byter-till-konsneutrala-yrkesbeteckningar 

Vad tycker du? Bra/dåligt? Nödvändigt? Gör det någon skillnad?

Annons:
Inkanyezi
9/30/16, 8:31 PM
#1

Jag tycker alldeles uppriktigt att det inte gör någon skillnad ur genusperspektiv, eftersom det under lång tid inte har uppfattats som könsbestämt. Det har väl upplevts som mer problematiskt med de typiskt kvinnliga yrkestitlarna, men män som är sjuksköterskor brukar inte ha något problem med det.

Yrkesbenämningar som mer tydligt har pekat ut kön är väl sådana som har två varianter, en manlig och en kvinnlig, ex. lärare/lärarinna. Det har ju kunnat lösas elegant, då "lärare" knappast upplevs som könsbestämt.

Men brandperson låter rätt krystat.

tarantass
9/30/16, 9:29 PM
#2

Det lär en gång ha funnits två ord "man": ett som betecknade "människohane" och ett som var mindre könsbundet och betecknade något som kanske kan översättas "mänsklig arbetskraftsenhet" och liknande. Man kan anta att det till stor del är det senare ordet, eller åtminstone den senare betydelsen, som spökar i det obestämda pronomenet "man", i sådana här yrkesbeteckningar och i pluralformen "mannar" (som man ju bara använder om arbetskraft, aldrig om "människohanar").

Men att hålla isär de båda orden, eller betydelserna, var förstås för mycket begärt redan långt före vår tid. Så i praktiken står vi där ändå.

Att ord låter krystade måste inte bero på att de är klumpiga, det kan också bero på att man själv är ovan vid dem. Det kan man vara observant på. Dock är ju "person" en stavelse längre än "man".

Men varför man inte på en gång kan säga "justerare" har jag svårt att förstå. Samma sak med "vetenskapare".

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

[NeferNefer]
10/1/16, 3:07 PM
#3

Justerare låter bra 👍

Jag ser fram emot könsneutrala titlar. Ett bra steg framåt! Självklart gör det stor skillnad.

Carmarino
10/2/16, 3:43 PM
#4

Talesperson har väl funnits som begrepp rätt länge nu, så det går nog att vänja sig vid även tjänsteperson och justeringsperson, men jag håller med om att justerare låter bättre. Tjänstekvinna skrev redan Strindberg om, och det har inte direkt en positiv klang, så där föredrar jag tjänsteman. Eller också kan man säga byråkrat. 😉


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

[Hayabusa]
10/4/16, 9:29 AM
#5

Personligen har jag ingen direkt syn på saken, men en läsare till nämnda tidning har valt att kommentera:

"Titlar som tjänsteman, justeringsman och talesman uppfattas ibland som om de bara kan innehas av halva befolkningen. Nu senast är det Höganäs kommun som vill byta ut dem mot något ”modernare”.

Men språkvetare har otaliga gånger påpekat att detta är ett missförstånd. Morfemet (orddelen) ”man” betyder i sådana sammanhang människa. Detta kan jämföras med det obestämda pronomenet ”man”. Det finns knappast något inlägg från en politiker eller någon insändare som inte utmynnar i att ”man” skall besluta (förbjuda, genomföra) något. Avsikten här troligen inte att frita kvinnorna från allt ansvar.

Om man verkligen vill komma undan diskriminerande ord, så föreslår jag att man i stället börjar med ord som ”fäderneslandet” och ”modersmål”. Dessa formligen osar av tankegången att män är ute och bygger eller försvarar landet, medan kvinnorna är hemma med barnen.

”Föräldralandet” och ”föräldramål” är naturligtvis mycket bättre. Men eftersom det sista egentligen handlar om barnets språk föreslår jag istället ”självmål”. Det beskriver bäst politikernas och andras klåfingrighet med språket."

http://www.hd.se/2016-10-04/klafingrigt-att-byta-ut-titlar-med-man

Loris M
10/4/16, 10:03 AM
#6

#5 Ja, språkvetare säger det. Men problemet är inte vad ett ord (man i det här fallet) egentligen betyder utan hur det tas emot i samhället, vilka associationer vi får, vilka värderingar det återspeglar, attityder…. 

Att byta ut "man" mot "en" har blivit allt vanligare och fungerar rätt så bra tycker jag i fall som du nämner "En (man) ska besluta…..".

Vad gäller modersmål, så håller jag med. Begreppet borde bytas ut, eftersom det är missvisande. Begreppet har funnits i ett par hundra år och är en direkt översättning av latinets lingua materna. Men i Sverige ersatte den hemspråk i slutet av 90-talet, som också var en olycklig formulering som indikerade att det är språket som barnet pratar enbart i hemmet. I utbildningssammanhang används ibland "Första språk" istället för modersmål, men begreppet har inte fått något större genomslag än. 

"Självmål" är redan upptaget. Det används bl.a. inom fotboll. 🙂

Annons:
[Hayabusa]
10/4/16, 10:37 AM
#7

#6 Vill bara poängtera att jag personligen inte har några invändningar mot förändringar i språket. 

Betydelse är kanske viktigare om "man" används som könsbestämmande alternativt "människa". Men det vet ju aldrig motparten och hur saker & ting uppfattas är individuellt. Själv gillar jag t ex "livsform".

Självmål är alltid lite jobbiga, särskilt om det gäller idrott/sport. Som kuriosa diskuteras, faktiskt, att ta bort just termen självmål (inom sport).

.

tarantass
10/4/16, 6:00 PM
#8

#5: är Måns Cavallin språkvetare? Det är viktigt att veta att inte alla som skriver artiklar i språkfrågor är det. Sedan har ju även de som är språkvetare olika åsikter – ibland till och med grundat på olika grad av kunnighet i just den frågan eller av insikt i de psykologiska och samhälleliga sidorna av saken.

"En" är redan etablerat som objektsform till "man" och som subjektsform i flera dialekter, så det är ingen nyuppfinning i den senare funktionen, bara ett försök att höja statusen på ett folkligt ord.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

[Hayabusa]
10/4/16, 8:06 PM
#9

@Tarantass - Är Måns Cavallin språkvetare? Bra fråga- ärligt talat så vet jag inte. Å andra sidan så var det kanske en retorisk fråga? Cavallin skrev under ett avsnitt som kallas "Min Mening" i Helsingborgs Dagblad, så personligen ser jag det mer som en kommentar/reaktion än en artikel. Men även det är en bedömningsfråga, antar jag.

Välutbildade personer med lång erfarenhet & kunskap är ingen garant för en "absolut sanning" - jag instämmer. Samt att frågeställningar kan ha olika sidor av samma mynt. 

Bruket av "en" är jag väl förtroget med, även om jag personligen inte använder det så ofta. Sannolikt beroende på gammal vana. Ordet för dagen är; normkritik (P1 Kultur med Mona Masri)

tarantass
10/4/16, 8:33 PM
#10

#9: nej, frågan var inte retorisk, jag vet inte själv (men tror inte det). Ville peka på just det relativa i saken, som vi tycks vara ense om.

EDIT: upptäcker att jag hänvisade till fel inlägg: det var Loris M i #6 som nämnde språkvetare.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

tarantass
10/4/16, 8:51 PM
#11

Ändelsen "-are" var förresten maskulint konnoterad till för inte så länge sedan, med femininformerna "-arinna" och "-erska" (som i tidens anda också, åtminstone i princip och i vissa fall, kunde betyda "hustru till en -are"). Alltså motsatt utveckling mot den ordet eller homonymerna "man" har genomgått under mycket längre tid.

Fast någon entydig "neutralisering" av "man" kanske inte är att vänta så länge vi inte har något annat allmänt använt ord för "människohane".

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Loris M
10/4/16, 9:11 PM
#12

#10 Nej, du hänvisade till rätt inlägg. Det var Hayabusa som tog upp språkvetare först i inlägg #5 och jag gjorde det bara för att svara honom. 🙂

tarantass
10/4/16, 9:20 PM
#13

#12: aha, okej, där fanns ordet ja. Varför läsa om saker innan man säger något…🙂

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Annons:
Loris M
10/4/16, 9:27 PM
#14

😃

[Hayabusa]
10/4/16, 9:58 PM
#15

Ska vi vara helt korrekta så är det Måns Cavallin som tar upp "språkvetare".  Ok, jag citerade Cavallin men en viss skillnad tycker jag nog att det är.

Upp till toppen
Annons: