Jag har märkt samma sak, både på buss och tåg. Själv gillar jag knappt att svara på sms ifall någon kollar över axeln, så att prata i telefon på tåget känns otänkbart för mig. Inte för att jag egentligen är så brydd över mitt privatliv, men jag tycker det stör sen måste jag ju tänka på privatlivet för den jag pratar med också. Resonerar lika om jag åker med någon som jag pratar med. 

Är jag själv har jag dock nästan alltid musik/podcast i hörlurarna, så jag brukar inte höra alltför mycket av andras samtal. Sen är jag ganska duktig på att stänga ut ljud annars också, så jag upplever personligen inte det som störande oavsett. Antingen så är jag uttråkad och tjuvlyssnar medvetet av nyfikenhet, eller så "hör jag inte" samtalet alls.

#1 Jag har svårt att stänga av ljud runtomkring mig efter att jag drabbats av utmattningssyndrom. Innan dess kunde jag precis som du beskriver välja att inte höra, men inte nu längre. 

Och just det där som du skriver om andras integritet är viktigt. Jag har exempelvis fått höra att en kompis till min medpassagerare har blivit våldtagen av sin pojkvän. En annan gång var det en jurist/advokat som var på väg att träffa en intern. Hon pratade med någon annan myndighetsperson och lämnade ut information om honom, namn, personnummer, vad han var dömd för… 😮Det är verkligen ett grovt tjänstefel. Jag tänkte gå fram till henne efteråt och påpeka just detta, men hon klev av före mig och jag hann inte. Men så dåligt gjort.

så var det före mobilerna också, men då satt människor bredvid varandra och pratade, minns särskilt ett tillfälle när en tjej satt och berättade om helgen, i 20 minuter, och avslutade med att hon inte mindes någonting.

att det finns människor som sitter och pratar med eller utan mobil, det är bara att acceptera, de är snudd på egocentriska

Det är nackdelen att åka med många människor. Folk pratar högt eller i mobilen så alla hör det får man tyvärr räkna med. Åker man med X 2000 så finns det tyst avdelning som är skönt att sitta vid. Vid 1 klass upplever jag att det är lugnt men alla har inte råd att åka 1 klass och jag har ju den förmånen genom mitt jobb hos Statens Fastighetsverk. Lugn musik i öronen brukar jag ha för att stänga ute mycket buller och prat. Prova annars hörselproppar som finns på apoteket,

#2 Ja, då förstår jag att det kan vara svårt att stänga ute. 

Det känns som något dom flesta inte tänker på. Vad man vill dela med sig av sitt eget liv till allmänheten är väl ens eget val, men pratar man med/om någon annan måste man ju ta hänsyn till det också. Jag har varit nära att säga till några gånger när jag har hört personer högljutt diskutera andra, men jag har aldrig gjort det (feg/lat).
Ännu värre när folk gör det i tjänst och/eller det är väldigt känsliga uppgifter.

#4 Hörselproppar har jag alltid i väskan och ibland när det blir för mycket använder jag dem. Det dämpar ljudet i alla fall. 

Första klass blir för dyrt eftersom jag inte får resor betalda av arbetsgivaren. Det är egentligen inte något stort problem, för det är klart att folk ska få prata och alltid har gjort, som #3 är inne på, men att det ändrats från att sitta bredvid varandra och prata till att prata i mobil. Är jag trött och på väg hem så är det oftast jobbigare än annars. Men jag är mest förvånad över allt som människor delar med sig av.

#6 Jo förstår att förstaklass blir för dyrt. Att folk delar med sig av samtalet är något man får tyvärr uppleva allt för många gånger, jag själv försöker prata lågt om det är ett viktigt samtal som inte kan vänta.

Jag åker sällan tåg och när jag gör det är det främst längre resor. Kortare resor sker med buss eller spårvagn. Och jag pratar nog rätt ofta i telefon, det är en av mina sätt att fördriva tiden. Om jag åker med en fysisk person pratar jag med den också.

Jag inser att någon kan lyssna men det stör mig inte, jag tror inte att mitt liv är så intressant. Men skulle det vara att någon kommer hem och berättar för sin kille att vet du vad en medpassagerare sa på tåget idag så stör det mig inte heller.

Är det saker jag inte vill att någon annan ska höra så säger jag det inte i en miljö där det finns andra människor. Personen jag pratar med vet mest troligt om att det finns människor runt omkring mig så är det något de vill samtala om privat utgår jag från att de tänker på sitt eget privatliv och inte lägger det ansvaret på mig.

Sen inser jag att en del saker som är känsliga kanske också känns akut att berätta för någon, att dela med sig av, lätta på sitt hjärta. Jag hade säkert kunnat ringa och gråta för en vän om jag åkte från min pojkvän som just gjort slut.

Men generellt pratar jag i en normal samtalston och för de sträckor jag åker tåg finns det tysta avdelningar. Det som stör mig allra mest är nog folk som snarkar, därför brukar jag ha med mig öronproppar.

Jag åker rätt mycket långväga, precis som #8. Och precis som #8 brukar jag prata i telefon för att fördriva tid, eftersom att jag sällan reser med sällskap. Dock försöker jag alltid i största möjliga mån förflytta mig ur själva kupén, särskilt om det är tyst, om jag ska prata i telefon. T.ex. i liggvagnar kliver jag ut i korridoren och ställer mig vid t.ex. toaletterna eller utgångarna, där sitter oftast ingen. 

Däremot när jag reser med sittplats så kan jag sällan gå iväg eftersom att jag har en reaktiv hund, som jag inte kan förflytta hur som helst i sittkupén pga andra hundar, och vill inte lämna honom ensam på grund av säkerhetsrisken. Där försöker jag alltid att prata lågmält, hålla ett öga över axeln för att se om någon blir irriterad/störd. Jag är i allmänhet inte så brydd om vad folk får veta om mig. Det allra känsligaste tar man ju såklart inte i allmänt utrymme, och jag lämnar aldrig ut namn eller andra signum på folk om jag ska prata om någon, man vet ju aldrig vem som sitter i samma utrymme som kanske känner personen eller dylikt. Jag försöker också hålla samtalen korta, så att man inte behöver höra mig allt för långa stunder i sträck. 

Jag stör mig inte heller på andra som talar i telefon, så länge det är normal samtalston :)