Svikarna

Så rätt, så oerhört rätt.

https://www.expressen.se/kultur/ida-olmedal/vi-sviker-de-som-star-upp-mot-sd-dar-det-galler/

Det är numera så populärt bland opinionsjournalister att göra upp med nån sorts PK-bojor att de inte ser att de bejakar ett annat förtryck. De ger mobbarna tolkningsföreträde. De tror att de är självspäkande, men vad de offrar är sådana som min barndomsvän. De sviker antirasisterna i SD-land, de verkligt obekväma. 

Min vän tänker på sin lille son. Hur ska hon skydda honom från hatet?

Jag har inga svar. Jag har bara skam.

Bra skrivet! Rätt och sorgligt på samma gång, vad vi har blivit och vilken roll medier spelat för att försköna rasismen och SD. Jag kan tänka mig att bland SD-väljarna finns det många som inte är direkt främlingsfientliga, men som p.g.a. den bilden som medier målade upp tänkte: Stackars SD, alla är elaka mot dem, ingen vill samarbeta med dem. Vi sympatiröstar, för mobbing är inte okej. Att de vill begränsa invandring är bara ett plus. 

Mer från artikeln:

"Och så dessa förment förstående opinionsskribenter som ägnat den senaste mandatperioden åt att försköna rasismen. 

De talar om oro. De talar aldrig om hatet. Kanske har de aldrig känt av det. Inte behöver de tänka på hur det känns att bo på ett flyktingboende i en liten stad som på valdagen bestämde sig för att invandrare inte passar in i Sverige.

De sitter på sina svala kontor och läser teorier om “somewheres” och “anywheres”. De åker till lantstället och träffar en sverigedemokrat på badbryggan, sen åker de tillbaka till innerstan och skriver inkännande texter där de beskriver landsbygdens arbetarklass som en homogen grupp vita, missförstådda män och suddar ut alla andra. "

Jag känner mig sviken!

Jag är 70 år och arbetat inom barnomsorg och skola i alla år. Som barnpedagog kämpade man för alla barn och dåliga föräldrar oavsett nationalitet fostrade vi också. Det kunde gälla aga, droger, vanvård av olika slag. Vi blev föräldrar till många föräldrar bla unga mammor.

Jag kunde aldrig tro att dessa hatiska organisationer skulle få så mycket makt i vårt land. Jag känner vantro och sorg över alla som sviker.

Är alla år bortkastade på våra barn i landet? Barn drunknar fortfarande på Medelhavet, men många somnar gott på kvällen efter att ha lagt en röst på hatet. Sov gott, vakna till kalla hårda vindar för alla. Mvh/WL

Kram till er 

Jag känner mig också sviken, lurad, ledsen. Besviken. Folk som jag har tyckt var trevliga har plötsligt uttryckt de mest hemska åsikter. Hur kan det någonsin vara normalt och godtagbart att rösta på rasistiska partier? 

Ja man vaknade på många sätt i sin omgivning bla. Vänner började klä sina tankar i ord. Jag lyssnade till slutet, sedan sa jag alltid. Jag föredrar kärlek och mänsklighet i vår värld. Sedan var jag tyst.

Men vissa personer jag gillat kommer jag inte ha mycket kontakt med längre. Troende som röstar på Ebba ser jag i annan dager idag.

Själviska tankar har jag tänkt, som tex-skönt att man är så pass gammal att man slipper vara med så länge- men så kommer tankarna på mina barnbarn och alla mina barn i världen- då gör jag något gott för någon.

Varje dag kl 5 ser jag 2 färgade pojkar med vackert lockigt hår som delar reklamen i området, de är stolta att få jobba. Jag vinkar åt dom i fönstret och de lyser upp.

Små enkla saker som ändå sprider ljus, för det är det vår värld behöver.

Öppna ögonen och se det positiva i världen,- ett folk = världens barn-...Mvh/WL

För att inte tala om alla de som lättsinnigt tar sig rätten att rösta på rasister för att "röra om i grytan" och rycker på axlarna. Det gör väl inget, de tycker ju inte egentligen om SD, de vill ju bara röra om lite i grytan säger de. Röra om i grytan? Det här är ingen gryta. Det här är mitt liv, min familjs liv, mina vänners liv,  ni leker med genom att helt tanklöst lägga er röst på rasister!

Om ni bara vill röra om i grytan, om ni verkligen inte hittar ett bra alternativ, hoppas jag att ni stannar hemma nästa gång. Ta ansvar för vad ni tycker eller låt bli att tycka alls.

Håller med er allihop.

Det känns tungt idag. I mitt valdistrikt fick SD över 20 %, bland vanligt hyggligt folk.

De känner sig svikna, inte sedda, de vill ha något annat, det är synd om SD som är så mobbade...
Men hur i hela friden SD skulle ge dem någon lindring har de inget svar på!

Och de "stackars mobbade" SD syns hela, hela tiden i TV! Det där hatet, splittringen, illusionen att det här landet är så eländigt är ju något som de har sått ut!

Nefer: "Röra om i grytan? Det här är ingen gryta. Det här är mitt liv, min familjs liv, mina vänners liv,  ni leker med genom att helt tanklöst lägga er röst på rasister!"

Bra skrivet i artikeln också!

I mitt valdistrikt fick SD nästan 20 %. Det känns inte bra alls. Undrar vilka av mina grannar som helst såg att vi flyttade härifrån 

Det är numera så populärt bland opinionsjournalister att göra upp med nån sorts PK-bojor att de inte ser att de bejakar ett annat förtryck. De ger mobbarna tolkningsföreträde. De tror att de är självspäkande, men vad de offrar är sådana som min barndomsvän.

Det är möjligt att jag är korkad, men jag har svårt att förstå sista stycket i debattartikeln. Vad menar skribenten? Tacksam om någon kan förtydliga eller ge exempel. Att personer som inte sympatiserar med SD, inte har det lätt på orter där SD är dominerande förstår jag. 

#8 Jag förstår det som att de bidragit till att rasismen normaliserats eller/och att det inte ens pratas om det och om hatet. Det är det hon menar (tror jag) när hon skriver att de skriver om oro och inte rasismen. Och att rasister har blivit bara missnöjda män som de kan träffa på badplatsen som är missnöjda och inte rasister. Det är det hon menar med att de befriat sig från PK-bojor, d.v.s. det har blivit okej att prata om SD-are som om vilka män som helst och inte några som är hatiska och utsätter andra för mobbning (på små orter speciellt där de få invandrare/flyktingar kan känna sig hotade av många som röstar på SD ). Mobbarna (SD-väljare) får tolkningsföreträde när de ska definiera sitt hat - de är inte hatiska enligt dem själva utan missnöjda. När man skriver om SD-are på det här sättet i medier har man som skribent bidragit till att förtrycka andra, d.v.s. personer som hennes vän som känner sig ensam och inte vågar uttrycka sin åsikt i en omgivning med många SD-are där hatet normaliserats. 

Vet inte om jag lyckats förklara eller krångla till det, men så förstår jag det.