Invandring- och flyktingpolitik

75 år sen danska judar räddades till Sverige

2018-10-29 07:15 #0 av: NeferNefer

Nyheten är ett par veckor gammal, men ändå ständigt aktuell. Kanske speciellt i dessa tider av snålblåst. Vi får aldrig glömma, säger vi, och ändå känns det som att så många har glömt. Gråter

https://www.metro.se/artikel/75-%C3%A5r-sedan-danska-judar-r%C3%A4ddades-till-sverige-anna-s%C3%A5-tacksam

(...)

Under den massiva räddningsoperationen i oktober 1943 räddas drygt 7 000 danska judar. Knappt 500 danska judar deporteras till koncentrationslägret Theresienstadt men de flesta överlever tack vare danska regeringens ansträngningar.

– Jag hade en väninna i skolan som kom till koncentrationsläger och fick ansvar att passa barn där. En dag när hon kom var alla barn borta. Du kan själv tänka dig vad som hade hänt dem. Hon överlevde och kunde berätta det för mig, säger Anna.

(...)

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2018-10-29 07:33 #1 av: Wonnalesan

Vi får aldrig glömma!

Så länge vi kan berätta för barn och barnbarn är det vår skyldighet.

Som det känns med mina barnbarn  två 12åringar och  en 14 åring så får de läsa och lärarna är noga att berätta om detta. Men så har vi ju detta att en del inte lyssnar!

S hade väl en bok som alla elever fick? -Om detta må vi berätta-.

Alla dessa människor som inget illa gjort! Fortfarande bedrivs hat även i vårt land efter all kunskap vi fått. Man blir ledsen och mår illa i hela systemet att detta kan leva kvar, detta hat utan grund. Små barn är alltid oskyldiga!  Mvh/WLHjärta

Anmäl
2018-10-29 16:00 #2 av: Carmarino

Min favoritmoster (ingift) kom hit med de vita bussarna. Hennes far hämtades en dag, och sedan såg de honom aldrig mer. Hennes mor och lillebror gasades ihjäl direkt de kom till koncentrationslägret. Hon själv och en bror överlevde.

Själv var hon 14-16 år (vet inte exakt) då, och hon hade mardrömmar om sina upplevelser i koncentrationslägren (Auschwitz och Bergen Belsen) resten av livet. I slutet av kriget blev de uppställda ute på lägerområdet för att förpassas till gaskamrarna. Då gick flyglarmet så allting avbröts. Lite senare blev de räddade.

Det intatuerade numret på armen påminde henne ständigt om fasorna. Ändå orkade hon med att vara fantastiskt varm och kärleksfull mot sina medmänniskor.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.