En mycket läsvärd artikel om skillnader mellan hur män och kvinnor blir lyssnade på och hur deras självkänslor byggs upp:

"På DN:s kulturredaktion hade jag för länge sedan en ganska… ja, maskulin kollega. Han suckade alltid över kvinnliga skribenters omättliga behov av stöd och uppmuntran. ”Bra skribenter skapar sig själva”, sa han självbelåtet när jag en gång undslapp mig att jag var inne i en fas där jag tyckte att jag skrev dåligt. På våra morgonmöten citerade han gärna någon fransk filosof, lade ut texten om någon aktuell politisk fråga och, framför allt, prövade huvudlinjerna i sin nästa artikel.

Allt sagt med konstpauser under vilka han omsorgsfullt försäkrade sig om maximal uppmärksamhet. Och vi andra, män som kvinnor, lyssnade utan att avbryta. Ingen stod riktigt ut med att se honom falla från den nivå han själv placerat sig på."

https://www.dn.se/nyheter/asa-beckman-ga-inte-pa-snacket-om-att-kvinnor-behover-extra-mycket-stod/