Efter hans död förstod de värdet av hans gaming

Många gånger fokuserar vi på de negativa effekterna av sociala medier, näthat, mobbning. Men det finns även många positiva sidor och jag vet att vi är många här på Ifokus som fått fina vänner som vi aldrig träffat IRL men som ändå stöttar, finns där för oss och som vi kan räkna med. Den vänskapen känns inte mindre verklig eller mindre viktig bara för att den är digital. 

Det här är en sorglig  men otroligt fin och starkt berättelse om just den digitala vänskapen. Mats Steen som var rullstolsburen led av en ovanlig sjukdom och läkaren berättade tidigt för hans föräldrar att han troligen inte skulle leva längre än 20 år. Mats tillbringade många timmar vid datorn och spelade spel vilket oroade hans föräldrar men de tyckte även synd om honom som inte hade något liv. 

Det var först när han dog som hans föräldrar förstod att han inte alls var ensam eller utan vänner. Hans spelvänner kom på begravning, samlade pengar för att de som inte hade råd skulle få komma till begravningen. I samma stund som begravningen pågick tändes ljus för Mats runt om i hela Europa. 

En väldigt lång artikel men otroligt läsvärd. De beskriver Mats liv men även hans spelkaraktär Ibelin som gjorde det möjligt för Mats att bli den han ville vara men en stark och rörlig kropp som kunde ta honom till alla möjliga platser. 

"Ungefär ett halvår innan han dog var Mats borta från World of Warcraft i tio dagar. Medspelarna undrade var han var. 

– Tio dagar var en väldigt lång period att vara utloggad. För Mats var liksom alltid där när man ville spela eller behövde någon att chatta med, säger Anne. 

När han var tillbaka i spelet fick de veta att han hade varit inlagd på sjukhus. Anne säger att hon till sist bestämde sig för att säga det hon gick och tänkte på: 

– Jag skrev till honom: ”Käre Mats. Du måste ge någon möjlighet att komma i kontakt med oss om något skulle hända dig. Så att vi får veta, även om du inte kan ge oss besked”, berättar Anne. 

Det hon bad honom om var i realiteten att han skulle ge sitt lösenord till någon, eller åtminstone planera hur Starlight skulle få besked om något allvarligt hände honom. 

Hon skrev: 

”Du är viktig för oss.” 

Mats skrev tillbaka: 

”Det säger du bara för att du har fått veta att jag sitter i rullstol.” 

– Jag svarade: ”Nej, Mats. Du är viktig för flocken. Du är en fantastisk lyssnare. Du är en som lyfter oss, och Starlight.” "

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/berattelsen-om-mats

Tårarna rinner och jag blev väldigt berörd av Mats/Ibelin.

Tänk vad den digitala världen kan vara verktyg för inte bara information utan vänskap och kärlek.

Som gamer själv kan jag säga att det stämmer inte alls ihop med verkligheten när folk påstår att man är en loner som saknar socialt liv. För mig är det vad som ibland bokstavligen räddar mitt liv. Jag lider av social fobi och har svårt att skaffa vänner IRL, men via internet nästan försvinner det helt. Sedan halloween har jag spelat ett spel som heter Dead by Daylight online och har fått många vänner genom det, och är med i flera communities med streamare som spelar det och spelar även ofta på deras streams. Ofta använder vi oss av voice chattar för att kommunicera när vi spelar. 

Om jag är borta en vecka utan att säga nåt till någon får jag direkt massor med meddelanden av vänner som frågar vart jag är, om nåt har hänt, om det finns nåt de kan göra. Detsamma om jag mår dåligt, då stöttar de direkt, och jag stöttar naturligtvis tillbaka. Jag kan dela med mig av saker till dem jag aldrig skulle berätta för någon annan. Jag har fått vänner för livet genom mitt onlinespelande. 

Naturligtvis är det bra att komma ut också, och jag önskar jag hade mer ork för det, men vad som är så bra när det gäller onlinevärlden är att det krävs inget "fixande" innan. Det är ingen som vet om du inte duschat på en vecka, har fula och smutsiga kläder på dig, det krävs inget smink för att man ska känna att man vågar vara social, det är ingen som lägger någon som helst fokus på utseende och det är för mig så galet skönt eftersom jag lider av fruktansvärt dåligt självförtroende.

Det finns såklart rötägg i dessa communities också, men mods eller admins brukar vara snabba på att reda upp situationen och i inget av de jag är med i tolereras mobbing, näthat, elaka kommentarer, etc.

Jag vet att jag skulle vara otroligt saknad om jag plötsligt försvann, eller om jag gick bort. Detsamma gäller nästan alla andra i "mina" communities. Det är mångas begravningar jag skulle gå på om jag hade möjligheten, för att få chansen att säga farväl. Jag har många vänner i England och planen är att när jag har råd ska jag åka dit en vecka så möts vi allihopa upp och spenderar tid även IRL.

Gamingcommunitiet kan också se fult ut i vissa fall, med troll och elakheter, men på många sätt är vi små familjer, som tar hand om varandra och alltid ställer upp för varandra.

(Blev ett långt inlägg, men jag kan så relatera just till detta ämne, och jag vill att mer positiva historier om det ska delas, så att de som inte är gamers själva åtminstone kan sluta sprida fånigheter om att vi allihopa är losers som inte har några liv eller vänner.)

#2 Jag hoppar verkligen du kan åka till England och träffa lite fellow gamers! November 2017 åkte jag ner till Serbien för att träffa några guildies. En del av dem har jag spelar med i säkert 8 år vid det här laget och det var fantastiskt. Det är det bästa jag har åstadkommit med mitt liv.

#3 Det tror jag nog jag kommer göra, har varit i England och bott där tidigare så det är ingen "big deal" för mig med själva resan. Jag ska bara spara ihop pengar till det!

Tack Calcifer, så roligt att läsa det du skrivit.  Möjligheten att ha "digitala vänner" är så otroligt viktig, speciellt för personer som du skriver med socialfobi eller/och dåligt självförtroende.  

Jag blev också rörd till tårar av Mats historia och jag gillar det de tar upp i artikeln att hudfärg, etnicitet, bakgrund... ingenting syns eller spelar roll och då får man verkligen en chans att lära känna personer utan att påverkas av fördomar och förutfattade meningar till skillnad mot att träffas IRL. 

#3 Hur kändes det? Var de som du föreställde dig?

#5 Det var underbart. Åkte ner med enkelbiljett bara för att se hur det funkar och det var fantastiskt så var kvar i 6 veckor.  Var ner i slutet av 2018 igen också. Vi hade grillfest tillsammans och fått lära känna 3 av mammorna bakom killarna också. Resan var värst för mig, så mycket att hålla koll på och vara orolig över. Mycket gråt för min del men när jag väl var framme kändes allt så rätt bara.

#5 Nä enda gångerna man tänker på att man inte är från samma land är ju när tidsskillnader nämns, eller om någon inte är jättebra på engelska men det är inget man bryr sig om. Etnicitet, hudfärg, religion, allt sånt är så irrelevant. Så länge vi behandlar varandra med respekt är det ingen som lägger nåt värde i nåt sånt. Detsamma med sexuell läggning etc. Och som sagt, ingen behöver tänka på om de fixat till sig eller försöka lägga fram en förfinad bild av sitt utseende. 

Har en före detta klasskamrat som träffa sits livs kärlek via gaming. Från två olika länder och lär ju knappats ha träffats på annat vis!

Har precis börjat spela rollspel online nu, första gången jag rollspelar och ända anledningen till att jag hoppa på när en vän fråga om jag ville vara med är just för det är online då jag har social fobi bla. Är så skönt att känna att man kan sitta och vara lite social och göra saker med andra utan att behöva ha stressen och ångesten över att vara i samma rum som okända människor eller fler än en (tycker det är väldigt jobbigt och rörigt att spendera tid med mer än en person samtidigt irl).

Annars spelar jag mest solo numera (men spela mer tillsammans med andra för ett antal år sedan).

#8 Det var inte fören nyss i november jag började spela med andra för första gången sen jag var tonåring, och jag hade glömt hur kul det kan vara. Annars spelade jag också mest själv.