Jag tror vi alla har läst om Liberalernas nedgång. För min del jublar jag. Det är ett opålitligt kappvändarparti och bör inte ha någon som helst makt. Så Mohamsson får gärna sitta kvar för min del. Den där märkliga kramen … uppgörelsen med SD … japp, Mohamsson, sitt kvar är du snäll. Jag vill se L åka ut i höst.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/j0Q1ob/simona-mohamsson-klangde-pa-livbojen-jimmie-akesson

Likt en drunknande klängde Mohamsson på livbojen Åkesson

När jag hörde Simona Mohamssons inövade talepunkter om avtalet med Åkesson tänkte jag på mannen som sålde sin själ till djävulen.

Den legenden finns i många varianter och har till och med ett namn. Doktor Johann Faust i Heidelberg på 1500-talet påstods ha ingått en pakt med djävulen som följde honom i en hunds skepnad.

Människan har i alla tider utsatts för satans frestelser. I bibeln lockar han Jesus med ”alla riken i världen … om du faller ner och tillber mig”.

Människor säljer sin själ för vinning eller världslig ära, eller för att uppnå något större än dem själva. Bluessångaren Robert Johnson gav sin själ till djävulen i en vägkorsning i Mississippi i utbyte mot konsten att spela gitarr. Så lyder myten. Han spelade in 29 sånger 1936 och -37, avled under oklara omständigheter 1938, 27 år gammal. Han blev en av 1900-talets viktigaste stilbildare.

Jimmie Åkesson är ingen djävul. Han är i likhet med Donald Trump en skicklig högerpopulistisk politiker.

Trump har fått för sig att skor av märket Florsheim är de bästa som finns. Han är överförtjust. Medan han bombar Iran, höjer och sänker tullar, utfärdar hot till höger och vänster och rent allmänt störtar världen i kaos, skänker han skor till vänner och sina ministrar.

Utrikesminister Marco Rubio var Trumps motståndare i primärvalen 2016. Trump förnedrade honom med tillmälet Little Marco, han är liten till växten.

Jimmie Åkesson körde samma förnedringstrick mot Ulf Kristersson i valrörelsen 2018. På sina valmöten hade Åkesson en stor bild på statsminister Stefan Löfven och Kristersson, den sistnämnde betydligt kortare, bara Kristerssons huvud syntes bredvid Löfven, inte ens hela, hakan var kapad nertill.

(…)

När Trump gav honom ett par skor som var alldeles för stora skyndade sig Rubio att sätta på dem. Sedan vinglade han omkring och låtsades som ingenting.

Det finns ett samband mellan kläder och tyrannisk maktutövning. Polske journalisten Ryszard Kapuscinski beskrev i boken ”Kejsaren” hur Etiopiens kejsare Haile Selassies knähund Lulu kissade på dignitärernas skor. ”De vördnadsvärda herrarna fick inte rycka till eller göra minsta rörelse när de kände sina fötter bli våta.”

I Albanien, Europas hårdaste kommunistdiktatur, kunde premiärminister Mehmet Shehu kliva ur sin bil och klippa håret på någon som han ansåg hade för långt. Han gav underställda reprimander om han tyckte att deras fruar eller barn klädde sig olämpligt.

Varför finner sig folk i förnedringen? Hur kan regeringen i världens mäktigaste land bestå av lismande ja-sägare, ynkryggar som stapplar fram i skor stora som pråmar?

Hur kan Simona Mohamsson ställa sig på en scen och omfamna mannen som hon förra veckan absolut inte kunde se i en regering?

Underskatta aldrig människans förmåga till böjlighet, det må gälla en liten fördel på jobbet, karriären eller livhanken. Böjligheten är vanligare än mod och fasthet.

Jesus tackade nej till djävulens frestelser. Därför har han varit ett föredöme i 2000 år.

Självförnedringen rymmer alltid såar av självbedrägeri: jag gör det för landets bästa, jag tar ansvar, min foglighet ska på sikt ge en seger.

Mohamsson sa i Agenda i söndags att Sverigedemokraterna närmat sig till Liberalernas ståndpunkter. Vilket visar att Simona Mohamsson jagar hägringar och hänger sig åt önsketänkande medan hennes parti går under.

Likt en drunknande som klamrar sig vid en livboj kramade hon Åkesson. Hon drogs ner mot glömskans svarta djup av knappt mätbara opinionssiffror och de enorma tygsjok hon bär som pansar.

”Vi vill helt enkelt inte ha det splittrade, segregerade – själlösa – samhälle, som det socialliberala etablissemanget skapat åt oss”, skrev Jimmie Åkesson i sin självbiografi ”Satis polito” 2013.

I den boken förutsåg han Simona Mohamssons skräck. Sista meningen i lyder:

”Det är helt naturligt att ett fallande höstlöv skräms av en tilltagande vind.”