Hittade en intressant tråd på Twitter skriven av en man, Robert, som var med i ungdomsgäng som ung och han berättar om vad som funkar och vad som inte funkar.

"En grej som stör mig enormt med hästhuvudet som den samtida debatten om gängproblemen är, är att när jag var i tonåren var jag del av det. Så förbered er på lite introspektion på en nivå som jag bara sett

@Konceptologi

vara i närheten av.

vi härjade jävel. västerbottenskuriren gick så långt att de gav oss namnet "ersbodamaffian". men vi var olika grupper som umgicks och härjade tillsammans vilket var vad som skapade kaoset runt oss.

Var det någon som drog skämt om ehsans träning eller självvård? nä då blev det batalj. behövde vi pengar? en del hämtade lite bruna paket i sthlm, sålde det i umeå.

eller så hämtade vi lite bilar, körde till ett garage på västerslätt, deg i näven. konsumentelektronik? oavsett tid på dygnet eller mängd hade vi en hälare i skellefteå. Och ja, kurdbröderna gick banantårta om någon hade ett rykte om sig att ha gjort minsta lilla mot en tjej.

Fan jag kan än idag komma ihåg när jag blev väckt av en av bröderna, mitt i natten, i mitt sovrum för att han ville ha med mig och ställa till det för någon.

Det var 100% kaospilotande och det var alltid någon reko familjefar/kostym eller samhällspelare som var vår kran.

Vi hade en grym gemenskap, man tog hand om varandra och man var varandras ögon i nacken. Och absolut var det mkt drama, allt från polishämtning mitt i natten, till husrannsakan, till ja hämtning från gymnasiet en gick på.

Jag brukar inte vilja ta upp det här för att jag än idag skäms för all skit vi ställde till för kommunen och dess medborgare.

Det som tog mig ur det, var ett initiativ av umeå kommun i samarbete med umeå universitet som hette "KRUT" och jag vet idag inte vad deras arbetssätt det var, men de var extremt duktiga på att bryta ens mönster och normalisera en tillbaka till samhället.

Jag fick kontakt med dem efter min andra LVU-vända och två år senare mönstrade jag. Ibland brukar jag skylla på värnplikten, ibland på KRUT, men sanningen är nog att KRUT bröt mönstret och värnplikten gav mig ett syfte.

Och det är det där samspelet som glöms bort i allt det här macho-runkandet, många av politikerna som ska komma med lösningar skulle inte överleva tio timmar i ett gatu-sammanhang, de skulle vara så otroligt bort-dribblade att de ideologiskt skulle byta ståndpunkt.

Och det får en inte glömma, straffhöjning? straffskärpning? _ingen_ bryr sig i de kretsarna, påföljden är irrelevant, det är helt andra prioriteringar.

Vad som däremot kan fungera är en mobilisering av resurser som andra redan har diskuterat, långt bättre än vad jag kan.

vette fan om jag lämnar den här kvar, men det är vad jag lutar mig mot. arbetet som KRUT genomförde i umeå.

som en twän skrev i dm, så är stöd och praktisk handling det som behövs för att stävja, inte tramsande och polemik i media."