Rasism är alltid hemsk men när barn drabbas är det ännu hemskare. Att behöva känna i tidig ålder att man inte räknas på samma sätt och att någon kan hata en bara för ens hudfärg. 😢

Skolan går tyvärr i en riktning som jag inte gillar. L har drivit en skolpolitik och ibland fått igenom sina förslag som går ut på att prata mindre om värdegrund (de vill att delar av läroplanen som berör det ska plockas bort) och det är bara disciplin och pluggande av fakta som de hyllar. Värdegrundsfrågor tycker de är trams, lärare ska undervisa i ämnen, inte i värdegrund. Tyvärr har de fått mycket stöd av de borgerliga i sin linje och då får vi den skola vi har idag. Alla stora skolreformer har drivits av borgerliga inklusive läroplaner. Och SD vet vi ju vad de vill, de har ju flera gånger lagt motioner där de vill få bort vissa delar av läroplanen, om allas lika värde, om allas barn rätt till sin egen kultur och språk…

Jag är orolig när det kommer till skolan och jag tror att det blir allt tuffare för barn som på något sätt "avviker". Det är så mycket fokus på matriser och betyg och hur barnen mår hamnar i bakgrund. En sorglig och farlig utveckling.

Under åren jag arbetat i förskola och skola så tycker jag att mobbing aldrig har tagits riktigt på allvar.
Det är barn som avviker från normen på något sätt, sådant som tex blyga barn, barn från sämre bemedlade områden, barn med annan hudfärg, även barn som byter landsdel i Sverige. Man måste som pedagog ha öppna öron, för mår barnen dåligt i skolan lär de sig inget heller. Klumpen i magen, oro för vad som skrivs på medierna om dom ökar ångest och utanförskap.
Förr slapp de mobbade sina mobbare efter skolan, nu nås de dygnet om genom mobiler, paddor och datorer. Många barn tar sitt liv.
Mångfald berikar!
På förskolan pratade vi om tex om det bara fanns grå hundar, vita katter och bara röda blommor. Hur trist det skulle vara.
Att sitta på forum och hetsa mot andra folkslag hjälper mobbarna att få vind. Ofta syns det på föräldrarna hur deras barn har blivit i sina sociala kontakter med andra barn. Mvh/WL

Frågan är om det har ökat eller om det uppmärksammas mer nu än förr? T ex när jag kom till Sverige på 1960-talet, så var tyskar illa sedda och tyskfödda barn mobbades ofta i skolan. Det är ju människor som ser ut som svenskar. Så det är inte alltid som ett avvikande utseende är det som avgör om en blir mobbad /illa sedd. Just jag kunde dessutom flytande svenska då som nu.

Ja DesK så var det!
Det var det jag menade med att barn från olika delar av landet mobbas också. Skåningar som flyttar till Stockholm, Stockholmare till Skåne, Norrlänningar som flyttar söder ut.
Men N ordet som är rasistiskt borde aldrig få användas av barn mot andra barn.
Jag vet hur svårt det var för Judiska barn och Tyska barn som kom hit efter kriget. Min moster tog en Tysk flicka som fosterbarn hon retades i skolan, hon fick lära sig Svenska från grunden.
En del mobbar för att inte själva bli utanför och de far också väldigt illa för de kan ha en väl fungerande empati för barnet de gör illa.
Ensamheten hos barn är stor, få vuxna lyssnar på barn. Att sätta sig ner och se barnet i ögonen och fråga om deras liv är så intressant att vuxna skulle lyssna mer på barn. Barnet glömmer det aldrig, jag vet! Mvh/WL

Problemet börjar tyvärr mycket tidigare än just i skolan. Det börjar redan under utbildningen till lärare. Jag studerade i 1,5 år till gymnasielärare och hann göra två stycken VFUs på en gymnasieskola med två olika lärare med olika klasser och frågade lärarna (som var åtminstone en bit över 40) hur de hanterade mobbing och de hade inga svar. Noll. Ingen aning.

Jag gick inte klart utbildningen men en av mina klasskamrater som gjorde det berättade att under de 4,5 år de studerade till lärare hade de EN föreläsning om mobbing. Och den varade i en timme. När föreläsningen var slut hade min vän fortfarande inte ett endaste hum om hur fasiken man skulle hantera om någon blev mobbad.

Så det är redan där det måste börja. Om lärare aldrig blir utbildade eller informerade kring hur de ska hantera det eller om skolan inte har något program eller en plan kring hantering då kan man tyvärr inte heller förvänta sig att så mycket ska göras. För de vet helt enkelt inte. Enligt mig borde man när man studerar till lärare få en hel kurs där man lär sig om ämnet, hur det kan hanteras, hur man ska behandla ämnet och alla skolor borde ha som krav på sig att de ska ha ett program på hur mobbing ska hanteras också.

För som vuxen har man ju insett att lärare är människor, precis som alla andra. Som barn tror man ju på nåt sätt att de liksom "vet allt", ungefär. Men det stämmer ju såklart inte. Min skola hanterade min fruktansvärda mobbing med att säga "ni får inte vara dumma mot henne" vilket naturligtvis inte fungerade för fem jäkla öre. Jag blev mobbad från jag var 6 tills jag var 18. Alltså hela skolgången. Mobbingen såg annorlunda ut beroende på ålder, det var mer fysiskt när jag var yngre och mer skitsnack och elaka kommentarer när jag blev äldre. Men jag blev lika trasig för det. Och när jag sa något tillbaka (en kille som brukade kalla mig fet dagligen i olika former var skelögd och jag bet tillbaka en gång och sa nåt elakt om det) så var det JAG som fick straff.

Och nä, man glömmer aldrig mobbingen. Jag kan se en del av mina gamla mobbare på stan ibland (liten stad) och jag får panikångest och allt kommer tillbaka och jag måste bokstavligen gömma mig och sätta mig ner och göra andningsövningar för att inte flippa ut helt.

Ja du har så rätt!
Lärare kan göra allt värre också. Min pappa ringde min fröken och berättade efter att jag brutit ihop hemma av allt våld och hemska glåpord, jag kan inte återge det än idag. Jag kom från en fattig textilarbetarfamilj och vi flyttade in i ett hus i miljonprogrammet, vilket är många barns lott idag.
Där var barn från sk fina familjer och fröken höll naturligtvis med dom barnen. Allt blev mycket värre efter att pappa ringt. Grabbarna slog mig med linjalerna så jag blev randig, de kränkte mig sexuellt, ja med ord och gärningar.
Jag gick ut 8an och började arbeta på fabriker i stan tills jag fick möjlighet att studera, jag läste in Grundskolans högstadium, gymnasiet och sökte sedan in på förskollärar seminariet och med förpraktik och utbildning blev det 2,5 år. Där läste vi kurser om mobbing och utbildningen var ju inriktad på små barn så allt från sånger till lekar gick ju ut på de små barnens bästa. Utbildningen till spec.pedagog var mer anonym.
Sedan arbetade jag i dessa utsatta områden och såg misär av alla slag i alla grupper. Ensamma mammor som fick lämna små barn på förskolan för att åka en timme till fabriken-Samma resa hem igen efter arbetets slut. De orkade inte mycket mer än det. Dåligt betalt och trist ledighet gjorde att deras barn inte mådde så bra alla gånger.
Där jag arbetade då var så mycket mer än förskola, vi var föräldrar, vi anmälde, satt i rättegångar, grät med barnen, ordnade kläder genom soc, till de som inget hade. Ja det var en tid av lärdom och jag kände igen mig i de utsatta barnen. Minnen dök upp senare då jag började arbeta inom skolan. Men det är en lång historia….Mvh/WL

Den här förbannade mobbningen den kan verkligen ställa till det och barn kan vara grymma och provocera fram mycket mellan varandra.

Jag kan skriva under på det DesK skriver att komma från Tyskland var inte det lättaste på 60 talet, jag kom 69 som adoptivbarn till en svensk familj och fick sen på 70 och 80 talet vara med om hemskheter både fysiskt och psykiskt för jag kom från det landet.

I skolan talade jag flytande svenska men brytning och fick ha tolk mina första år i uppväxten. Först var det spännande och intressant med en Tysk som kom sen kom mobbningen både verbalt och fysiskt. Går inte in i detalj på vad som sades och jag tror inte Loris skulle uppskatta dom orden på sajten. Lite kan jag säga, det gick ut på Hitler han var min riktiga pappa i Tyskland sa dom, jag pissade på Hitlers ben, jag skulle skickas tillbaka dit jag kom från och muras in i muren för såna som mig skulle dödas och inte få finnas och det här är dom mildare sakerna som sades för att inte tala om alla blåmärken, brännmärken av tändare och strypgrepp som syntes lång tid efter som jag kom hem med från skolan.

Det var en fruktansvärd tid och alla barn som mobbats har alltid det här med sig i sitt bagage det tänker inte barn på när dom mobbar att det faktiskt finns med oss livet ut både fysiskt och psykiskt även där. Jag har fortfarande märken på halsen efter strypgrepp som aldrig gick bort så vi påminns ofta om vad vi fick vara med om och den här jäkla mobbningen den måste på riktigt få ett slut och ansvar måste tas från hem, skola och politiskt där man sätter ner foten hit men inte längre det ska vara straffbart att mobba och nolltolerans.

Jag har även utsatts för det här på nätet, visst jag talar flytande svenska men ibland blir det fel i uttryck och jag kan radikalt missförstås när jag försöker förklara något eller har en åsikt men där är det mitt språk som inte alltid räcker till lika så IRL kan brytningar nån gång dyka upp eller att jag glömmer bort ord och bara såna enkla saker kan göras till något det inte alls är. och genast är drevet igång, skitsnacket ett faktum.

Fick för en tiden sedan här på i fokus höra att jag skriver konstigt ibland och det var negativt nedlåtande menat av den medlemmen men vad göra när språket inte alla gånger räcker till och jag kan ibland glömma ord som jag har lättare för på Tyska eller Engelska och sånt får man skit för som man faktiskt inte alls rår för.

Det är inte alltid hudfärg som avgör mobbning vi kan se hur svenska ut som helst och bli utsatta om vi kommer från fel land men oavsett hudfärg så är mobbning något som måste sättas stopp för både när det gäller barn och även vuxna som mobbas ❤️

Länkar till klippet där de pratar om det. Det som mamma till två barn med afrosvenskt bakgrund pratar om är så fruktansvärt vanligt och det är så hemskt. Att den som blir utsatt blir själv anklagad, som hennes son och hon blev, att de anklagar lärare och andra barn för att vara rasister, att alla är rasister i så fall osv och det är så förminskande. Men framförallt farligt att relativisera och vifta bort allvaret.

https://www.tv4play.se/program/bingolotto/rasistisk-mobbning-vanligare-i-skolan-de-sa-att-min-son-f%C3%A5r-skylla-sig-sj%C3%A4lv/13354065?first=12528052

Och just det som barnet (i klippet ovan) sa till sin mamma är så sorligt och talande. Han bad henne låta det vara för det är ingen idé och så kan det bara bli värre om hon tar upp det med lärarna. 😢

Det är fruktansvärt! Vi har alla ett gemensamt ansvar för att se till att sådant inte händer!

Det är det här som är så skrämmande att offren får skulden och dom skyldiga går fria så har det sett ut i alla år vad gäller mobbing, jag fick erfara det och så många med mig genom tiderna och det är helt ofattbart obegripligt att offren är dom som får skulden när det är dom som faktiskt är utsatta 😢

Att berätta för lärare eller rektor var inte lönt så sa jag också under min skoltid och det kunde för stunden bli bättre men det resulterade enbart i att allt blev värre sån var alltid utgången för oss som blev mobbade i min skola.

Jag var inte ensam på min skola om mobbning och alla vittnade om just samma sak berätta, tala om och påtala och mobbningen eskalerade men den började alltid bra för att sen gå över i grövre faser det var som en snygg kostym vi förstår och vi bär vit krage men så fort vi får tillfälle så anfaller vi dig från alla håll.

Så ser det ut och det här jag vet i tusan om vi någonsin kan komma tillrätta med. Jag tror det inte men vi ska aldrig sluta kämpa .