Utmärkt artikel i ETC! Det gäller inte "bara" en gemensam strand som blev privat med helikopterplatta och allt, det gäller vinster i välfärden, sjukvården och skolan, det som är vårt men säljs ut på löpande band till riskkapitalbolag med endast ett i sikte: pengar.

"Någonstans måste gränsen till sist dras. Kanske i sanden på en strand som är vår och som ska fortsätta vara vår."

SD har sin linje utstakad: "”Det orimliga här är faktiskt hur tomterna har styckats upp. Det enda rimliga är att sälja marken till husägarna. Det finns ingen brist på offentliga strandytor ens i Stockholmsregionen.”

Så nu vet du det. SD-linjen är att ingen ska bli upprörd över att någon smäller upp en helikopterplatta utan tillstånd, men däremot över att kommunen inte genast säljer ut hela stranden till husägarna."

"Jag tror att strandstölden fungerar som ett stresstest. Vi kan ta mycket. Vi har gjort det länge. Men till sist är det något som brister. Att så många reagerar så starkt på vad som hänt med den korta remsan i Täby visar att de flesta av oss fortfarande kan skilja mellan rätt och fel, att vi nästan alla instinktivt vet att oanständigt är just oanständigt.

Kanske kan man jämföra med att att en majoritet från alla politiska läger plågas av att friskolorna äter upp och vinstutdelar våra skattemedel? "

"Vi kan alltid tala om hur ISK, marknadsförd som de breda lagrens sparform, snarare är en löjligt fördelaktig skattelösning för den som redan har en förmögenhet, och vi kan alltid förfasa oss över att pandemin spottade ut flera nya miljardärer varje månad. Men det är en ojämlikhet utan uppenbara offer och förövare. Skolan är annorlunda. Det är våra barn. Och våra pengar. Och ägarna hotar att stämma oss alla om de inte kan fortsätta med vad de gör i all evighet. Stränderna är minst lika påtagliga. Vi blir avskurna från något som är vårt, som faktiskt inte har privatiserats, ännu. Och det är förnedrande. En mejlare vittnar om både varningsljud och övervakningskamera.

Jag tror att många känner detta, alltså bortom ideologiska preferenser, att vi på ett nästan kroppsligt sätt berövas mer och mer. Saker tas ifrån oss. Saker vi vill behålla. Det som måste vara vårt – för annars finns vårt snart inte kvar, annat än som en tomt skramlande föreställning om Sverige, samhället, där vi alla på något sätt ändå hänger ihop.

Kanske bor du som läser det här i någon av de kommuner som härjats av Ilija Batljans så tidstypiska styggelse SBB, som köper loss våra offentliga byggnader – äldreboenden, kontor, bostäder, skolor – för att sedan hyra ut dem till oss. Nu sjunker bolaget som ett lod på börsen. Kris och panik.

”Det är inte en självklarhet vem som kommer att äga våra fastigheter i morgon”, säger en kommuntopp i Härnösand till Dagens Samhälle, som av bara farten verkar glömma bort att de inte längre är våra, för de är sålda, till en klippare med världens munläder som för inte alls länge sedan gjorde karriär som socialdemokrat."

https://www.etc.se/ledare/strandstoelden-fungerar-som-ett-stresstest