Obehagligt.

Jag är inte så förvånad. Tyvärr är det nog mer vanligt än vi tror.
En arbetskompis sa en gång att han trodde att kvinnor inte skulle klara sig utan männen 😮

Och hur gör kvinnan den dagen hennes man gått bort och hon typ inte har nån pension för att hon aldrig haft något jobb? Då lär det bli väldigt knapert.

Jag ser inte ner på de som väljer den vägen frivilligt, men gör man det valet ska man åtminstone vara medveten vad man väljer bort och vad det skulle kunna ge för konsekvens framöver.

Det är inte rätt att kvinnor både ska jobba hårt någon annanstans och laga mat hemma, för det är ändå kvinnor som fortfarande lagar mat

Snacka om att se problemet från helt fel synvinkel.

Jag är iofs helt för att man som par tillsammans kommer överens om vad som passar ens familj bäst. För vissa kanske en sådan lösning är helt perfekt.

Men jag har svårt att se hur det är perfekt om man dels använder religion som argument, och sedan också tycker det är bra att slippa jobba, eftersom hon ändå ska göra allt hushållsarbete.

Plus dom uppenbara nackdelarna med att hon inte får någon ekonomisk frihet, erfarenhet på arbetsmarknaden och sämre pension, medan han kommer ha sämre relation med barnen och med mycket stor sannolikt förlora en vårdnadstvist om hon mest varit den som varit med barnen.

Jag har faktiskt varit hemmafru i fem år då sonen var liten.
Det var för att han inte skulle behöva gå på dagis som det hette då. Inte något annat inblandat som religion eller jämlikhet.
När han var fem år så började han på förskolan och jag började jobba.

Läser man artikeln så blir man mörkrädd.

Om personen som väljer detta känner sig bekväm och trygg i det, så är det min glädje också.

Det som ändå blir min reflektion kring detta är om det kanske finns en oro bland en del människor att samhällets utveckling av kvinnans position hotar mannen såväl också kvinnans identitet och att man liksom då i panik, på detta sätt, vill ”återställa ordningen”.

Det är så typiskt utav större samhälls förändringar att det blir ett steg fram och två steg bak för att förändringarna ställer allt på sin spets.

Jag vet verkligen hur det känns när man ska göra upp med och lämna såna gamla identifikationer.

Om en kvinna absolut vill vara hemmafru så står det henne fritt, men hon måste då försäkra sig om att hon får betalt för sitt arbete - för det är ett heltidsjobb. Hon ska se till att hon får del av makens pension och de måste även planera för hennes ekonomi så att hon inte står på bar backe vid en eventuell skilsmässa eller om maken dör. Det är naivt att tro att man i dagens läge kommer att leva tillsammans hela livet och att maken kommer att försörja sin fru hela tiden.

Det finns tyvärr alltför många exempel på kvinnor som har ställt upp och försörjt sina makar när de har studerat, och sedan tagit hand om hem och barn när männen klättrar på karriärstegen. När då maken har nått en hög position och har en hög lön så är det inte ovanligt att han tycker att frun börjar bli grå och trist och begär skilsmässa.

Eftersom hus och bil, och de flesta andra kapitalvaror, oftast står på mannen så får hustrun inte ett öre vid skilsmässan. Däremot får hon ta hand om barnen och försörja dem, eftersom mannen inte alltid är så intresserad av att betala mer än det absolut nödvändigaste. Hon är dessutom inte så gångbar på arbetsmarknaden efter att ha varit hemmafru i många år, och har därför svårt att få ett jobb med en lön som det går att försörja sig på.

Vidare sett med argumentet kring Bibeln så blir det extra intressant i och med att Bibeln var skriven av män. 😄Hade den varit skriven av kvinnor i motsatt ställning så hade säkert kvinnor kunnat använda sig av samma argument för att hävda sin höga position.

Utav det så blir det så tydligt att ett sånt argument bara handlar om personliga behov av makt som man tror stärker ens egna identitet, än om Guds kärlek.

Det här blir en naturlig fråga för mig som växte upp med en mor som var hemmafru och en far som var direktör som såg till den ekonomiska biten det här var inte främmande då tvärtom det var den vardag som jag var van och är än idag.

Jag kan inte se något konstigt i det tvärtom jag är uppfostrad så och jag ser inga problem med det tvärtom hemmafruar är för mig en helt naturlig del och ja det borde införas på nytt.

#9: Min mor var också hemmafru, men när mina föräldrar skildes fick hon börja jobba för att kunna försörja sig och mig. Min far hörde nämligen till de män som tyckte att det var för dyrt med barn, och inte ville betala mer än det han var absolut tvungen till.

Som tur var hade hon varit förutseende och studerat på kvällskurser för att läsa upp betygen, så hon fick jobb rätt snabbt. Plus att hon fortsatte förkovra sig och lyckades jobba upp en bra lön de sista åren av arbetslivet.

När hon gick i pension gällde som väl var fortfarande det gamla pensionssystemet, så hon fick räkna sina bästa år av de hon hade jobbat. Hade hon varit tvungen att gå efter det nuvarande systemet hade hon blivit fattigpensionär.

Min mamma var också hemmafru. Jag skulle inte vilja leva ett liv som henne med noll insyn i en ekonomi som med jämna mellanrum brakade åt fanders.

#11: Min mor hade som tur var koll på ekonomin. Hade det inte varit för henne så undrar jag hur det hade gått runt. Vi var inte fattiga, men hade inte så gott om pengar heller. Tack vare att hon bakade, lagade mat från grunden och sydde mina kläder så tyckte jag dock aldrig att jag saknade något.

Det var roligt att det blev en diskussion.

Hur man lägger upp sitt liv i timmar här eller där är ens egen ensak.
Det jag blir så förfärad över är ”tradwifes” och ”soft girls” som tjänar sina män" för att männen vet bäst! Och att Bibeln ska ha åsikter om kvinnans roll i dagens samhälle, det är helt ofattbart att sådana värderingar kommer tillbaka som om all kvinnokamp hittills bara kan svepas undan.
Så nära till hands det är att mannen också ska kontrollera kvinnan, inte "bara" bestämma i hemmet för att han gör det "bäst"!

#11 Det var liknande här mor hade insyn i ekonomin men noll intresse och förlitade sig på far men den undanhölls henne inte det var snarare hon själv som inte satte sig in. Visst lite hade hon koll men hon var liksom inte för det där och litade på far i alla såna liknande frågor. Jag minns en klasskompis som ofta sa att hon avundades mig som hade mor hemma om dagarna hennes båda föräldrar jobbade så hon och hennes storasyster fick vara själva hemma tills föräldrarna slutat sina arbeten och hon sa ofta tänk om jag också kunde komma hem från skolan och ha maten stå på bordet det där minns jag så bra så det slutade med att hon ofta om inte varje dag följde med mig hem och åt.

Jag var faktiskt hemma med barnen när de var små, och jag skötte också då hemmet med allt vad det innebär. Maken hade eget företag och hade bra med jobb så vi klarade oss ganska bra ekonomiskt.

Men det var ett aktivt val vi gjorde, inte att jag skulle vara hemma eftersom jag är kvinna.

Vet att hos mig delade mina föräldrar upp tiden. I början då föräldralediga, men därefter var jag på dagis, tror inte länge alls i början men minns inte exakta tiden, bara att det först ökades när jag var lite äldre och kände mig trygg på dagis.

Mina föräldrar drog ner på tiden de jobbade och turades om med att vara hemma med oss på em/kv. I Sverige turade mina föräldrar och min väns föräldrar även om vem som passade oss efter dagis och skolan.

I Schweiz gick jag på motsvarande ”fritis” efter skolan. Först när vi båda var i början av tonåren så gick mina föräldrar upp i tid.

Men min familj uppfyllde aldrig typiska könsroller. Min far lagade för det mesta maten, handlade och tvättade medan min mor städade och skötte andra sysslor. Ingen av dem hade klarat att vara hemma hela dagarna.

Och vad jag vet så jobbade även mina mor- och farföräldrar alla fyra när de hade barn och under deras barns uppväxt. Längre tillbaka i släktträdet än så har jag inte koll på vad gäller yrken och yrkesliv. Inte nog för att veta om det fanns hemmafruar.

När jag var liten, innan jag började skolan, var min pappa hemma medan min mamma arbetade. Det var det bästa valet, för min pappa ville vara hemma med oss barn, och min mamma tjänade mer pengar än vad han gjorde. När vi ungar började skolan återgick min pappa i arbete.

Så länge man förstår vad det påverkar på kort och lång sikt och kommer fram till att det är bra för en själv och för familjen ser jag verkligen inget problem.

Men jag tycker det är så viktigt att man förstår både vinster och kostnader av beslutet.

Jag tror det är få som lever sina sista dagar och tänker ”usch vad jag ångrar att jag hade så mycket tid med barnen”, men fler som ångrar att dom la allt för mycket tid på jobb istället för viktiga människor.

Men man behöver också se till att man inte drabbas ekonomiskt resten av livet.

#19 Instämmer. Sedan är Sverige ett land där i princip ingen är tvingad till att bli det ena eller det andra. Undantag finns, givetvis, och Sverige är inte perfekt men vi har ändå stora möjligheter att påverka våra liv och vår framtid.

Jag tror vi hade det bättre förr på den tiden vi hade hemmafruar men då på den tiden såg det så annorlunda ut och det var en tid som vi var vana på ett annat sätt än idag men hemmafruar finns och jag hoppas att det byggs upp mer för henne för jag har bara goda erfarenheter av det där.

Jag vill verkligen se mer av det och ja kanske handlar det om könsroller men jag växte upp så det är vad jag känner till och har blivit lärd. Det är min värld. som jag är van vid.

Alltså, det jag vänder mig emot är uttryck som att mannen ska bestämma i familjen för att "han gör det bäst" och att man tar fram Bibeln i sammanhanget leder tankarna till trenderna i trump-samhället.

Hur man annars frivilligt lägger upp sin tid är en annan sak. Jag har själv varit hemma flera år med mina barn och min man var hemma ett år medan jag studerade vidare. Men det var aldrig på fråga att han skulle "bestämma för han gör det bäst". 🙂

Samt att de gamla könsrollerna gör come-back och feminismen "kommer av sig".

"På sociala medier lockar eleganta unga hemmafruar miljontals tittare med videor som kretsar kring matlagning och bullbakning. De rider på en nostalgisk längtan till ett idealiserat 1950-tal, en "guldålder" med kärnfamiljer och stela könsroller, medan den feministiska kampen verkar ha kommit av sig."

https://arenan.yle.fi/poddar/1-70265969#autoplay=true

(Jag har inte tittat på klippet, 34 min långt)

#23: Kan det vara så att folk tror att dom kan slippa jobba, få vara hemma i tron om att det är lugn och ostressat, men ändå slippa nackdelarna av vad det livet innebar?

När man är för van och bortskämd, så är det ju svårt att se vad man har för dom blivit så självklara.

#9 Vad menar du med att de borde införas på nytt?

#25: Införas är kanske fel uttryckt det är bara jag och språket men jag kan tycka att möjligheten ska finnas för den som vill och trivs med den.

#26 Möjligheten finns väl. Det är ju bara att välja eller hur tänker du?

#26: Möjligheten finns ju egentligen, sedan har kanske inte alla förutsättningarna. Men det står en fritt om man vill bli hemmafru, man måste bara vara medveten om att man kan behöva bygga upp en säkerhet för framtiden (som egentligen alla andra människor med) på andra vis, etc.

Bok- eller filmtips: "The Stepford Wives".