Kris? Var god dröj …

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/OoAxAA/kris-i-ekonomin-svantesson-ber-att-fa-aterkomma

(…)

Svensk ekonomi är en person på kryckor som blivit fälld bakifrån av en man med lustig frisyr och enorma mängder brun utan sol. Men om vad som kan göras för att få landet på fötter är finansministern vag.

När Elisabeth Svantessons på tisdagen presenterade regeringens vårändringsbudget fanns ett litet problem: den var redan obsolet.

Donald Trumps handelskrig mot resten av världen har vänt upp och ned på världsekonomin. Den slår mot alla – från textilarbetare i Vietnam till tech-jättar i Silicon Valley.

Så också mot Sverige – där ekonomin redan genomlidit tre usla år och där tanken var att 2025 skulle bli året då tillfrisknandet skulle ta fart. Så blir det inte.

Återhämtningen är bruten, tvingades finansministern konstatera på dagens pressträff.

Att det har gått fort visas av att regeringen ännu inte justerat sina prognoser som presenterades för några veckor sedan.

Enligt de bilder som Elisabeth Svantesson visade spås svensk ekonomi, mätt som BNP, växa med 2,1 procent i år och 2,8 procent nästa år.

Det är siffror som nu framstår som så inaktuella att de gränsar till vilseledande.

Andra aktörer som Handelsbanken har redan kapat sina prognoser.

Regeringens nya bedömning om framtiden?

Vi återkommer, förklarade finansministern.

Klart är att det kommer bli ett tufft år.

Redan innan handelskriget bröt ut kom signaler om sviktande förtroende bland hushållen och en ekonomi som bromsar in igen, i februari sjönk BNP oväntat.

Det säger sig självt att det just nu är omöjligt för företag att besluta om långsiktiga investeringar och att många hushåll, redan brända av tuffa år och börsoro, kommer att ligga lågt.

Utgångsläget inför denna förnyade nedgång är inte toppen, med en arbetslöshet på över 10 procent i januari enligt SCB.

I ett frustrerat inlägg skriver organisationen Svenskt näringslivs chefsekonom Sven-Olof Daunfeldt att ”svenska politiker verkar ha gett upp och börjat betrakta den höga arbetslösheten som en naturlag”.

Vad regeringen gör? Finansminister beskrev vårbudgeten som att ”vi skyddar och stöttar svensk ekonomi”.

Huvudnumret i budgetens ”reformer” på 11,5 miljarder är ett höjt rotavdrag från 30 till 50 procent som kostar 4,35 miljarder. Det är en åtgärd som inte ens fackförbundet Byggnads gillar.

Själva rot-avdraget sågades också av Riksrevisionen häromåret som för dyrt för staten i förhållande till nyttan.

Många svenskar känner nog viss oro i det här läget. Vad ska hända med jobben, inflationen, räntan, bostadsmarknaden?

Vi har sällan sett så många risker därute, som Elisabeth Svantesson själv beskrev läget.

Vad kommer då regeringen att göra för att underlätta för pressade hushåll?

Vi återkommer, förklarade finansministern.

Hon upprepade dock att Sverige har ett ”fantastiskt utgångsläge” och visade en bild på hur Sverige har den lägsta statsskulden av jämförbara länder.

De 11,5 miljarderna i vårbudgeten kommer ovanpå de 60 miljarder som presenterades i höstbudgeten med bland annat skattesänkningar.

Totalt summerar detta till drygt en procent av Sveriges BNP. Dessutom ska det lånas 300 miljarder kronor till försvaret fram till 2035.

Men enligt regeringens senaste och visserligen icke-uppdaterade prognos kommer Sveriges offentliga skuld i förhållande till BNP vara 31 procent 2028 jämfört med 34 procent i dag. Planen är alltså att fortsätta spara.

Det ska jämföras med Tyskland, vars statsskuld redan är dubbelt så hög som Sveriges i förhållande till ekonomin, och som presenterat satsningar på försvar och infrastruktur som motsvarar cirka 20 procent av BNP.

Vår viktigaste handelspartner rustar alltså för krig, både militärt och ekonomiskt.

Hur Sverige ska utnyttja sitt stora finansiella överläge i detta historiska krisläge?

Vi återkommer, sade finansministern.

Kanske är det för mycket begärt att regeringen ska ha ett krispaket klart och det finns förstås en poäng i att vänta tills dess att läget klarnat.

Men det finns också en risk med att inte ge några besked.

I ett läge där förtroendet för inte bara världsekonomin utan hela världsordningen är i gungning spelar psykologi stor roll.

Bara genom att peka ut någon slags riktning går det att bryta den ovisshet som annars riskerar att förlama svensk ekonomi hela det här året.

Elisabeth Svantesson är inte den första svenska finansminister som hållit ganska hårt i sargen.

Är det något som kännetecknar denna regering, men även den föregående, och den innan dess, är det en märkligt kameral inställning till samhällsekonomin.

Det har över tid skapat en fantastisk statlig balansräkning.

Men också en växande hög problem.

Dålig infrastruktur, kris i vården, problem i skolan, skyhög arbetslöshet, katastrofal integration, kriminalitet, knäpp elmarknad, höga matpriser och en bostadsmarknad som fungerar som strafftullar för unga. Lösningen?

Ta det lugnt. Vi återkommer.

De som bor i Sverige lägger 94 miljarder om året på renoveringar.

Uppgift från mars 2022.

På tal om Tyskland:

”För försvaret gäller att alla utgifter överstigande en procent av bnp (omkring 43 miljarder euro) undantas från de strikta upplåningsreglerna och kan finansieras med lån. Utöver budgeten för försvarsmakten Bundeswehr omfattas bland annat civilförsvar, underrättelsetjänster och cybersäkerhet.”

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/mangmiljardpaket-klubbat-i-tyskland

Jag kan inte klaga på vårbudgeten tvärtom den gynnar oss och vi var några som bara igår satt och diskuterade det här över en kopp kaffe vi är nöjda men så här är det med alla budgetar som presenteras en del blir nöjda andra inte det är politik genom tiderna.

Själv lägger jag inte en massa på renoveringar jo lite men jag bor i ett sekelskifteshus som ska bevaras i sin stil och det här med toapolitik jag tycker det är oerhört lågt uttryck för byggnad behöver och det här måste vi sätta ruljans på för att få igång ekonomin.

Den som motsätter sig det jag vet inte vad det bottnar i men hur många är inte utan hem utan bostad så se det positiva istället för att kalla det för toapolitik här satsar man pengar och det är något positivt ta emot det istället för att motarbeta att bygga upp landet.

Svenska kronan är stark Sverige är starkt ekonomiskt och även försvarsmässigt se det positiva istället för att bedriva en låg politik där man drar in toaletter som jämförelse hur lågt får man sjunka.

#6: Vad sött du ditt lilla troll tror du på fullaste allvar att någon på i fokus klickar då har du kommit rejält fel, fniss.

Det här vanstyret har gått alldeles för långt. De raserar det Sverige vi och de före oss har byggt upp. Nu är det vi som står och skäms för hur det är när det är Tidölaget som borde skämmas över hur illa de sköter sitt jobb.

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/93daLM/nar-aldre-dor-ensamma-undrar-jag-ar-m-nojda

När äldre dör ensamma undrar jag: är M nöjda?

Privatiseringarna i äldrevården gick överstyr

Förra veckan avgick Forenede cares vd Madeleine Lundström.

Tidningen Kommunalarbetaren har i flera artiklar granskat bolagets äldreboende Enebacken, i Åkersberga.

I höstas larmade ett 30-tal undersköterskor, sjuksköterskor och vårdbiträden om en krisartad situation på boendet. Ingen vågade uttala sig för Kommunalarbetaren med namn, av rädsla för repressalier.

(…)

– Personer larmar och vill gå på toaletten. Man får säga att ”jag kan inte hjälpa dig, du får kissa och bajsa i ditt skydd”. Våra äldre blir så kränkta. ”Jag vill inte kissa på mig”, säger de, berättar en undersköterska.

Det fanns inte tillräckligt med mat, ägg fick de boende inte längre äta varje dag och även ”material för såromläggning, soppåsar, handskar och tvättlappar” var det brist på.

Enebacken i Åkersberga är ett hem för väldigt sköra äldre, med demens- och korttidsboende. Det är personer som har svårt att tala för sig. I höstas var personalen så desperat att de krävde att kommunen skulle ta över.

Men problemen har fortsatt, trots ny kritik och en rad kommunala krismöten.

I början av april kunde Kommunalarbetaren berätta att äldre dör ensamma på Enebacken. Ägarna Forenede Care förnekar men enligt två undersköterskor tidningen talat med stämmer uppgifterna. De har bett om personal som kan sitta hos den som håller på att dö.

– ’Det finns inte personal’ säger cheferna, men jag vet inte om det beror på det eller om de inte vill ta den kostnaden. Vi hinner knappt med vårt normala arbete, är någon i slutskedet behöver man sätta in extra personal.

För knappt 15 år sedan skakades Sverige av ”Caremaskandalen” där äldreboendet Koppargården i Vällingby stod i centrum. Bolaget Carema Care hade satt i system att hålla låga kostnader på ett sätt som gick ut över de äldre.

Dessutom försvann en massa pengar i sinrika finansiella upplägg och bonusar till chefer.

Caremaskandalen blev en hård politisk strid där högern, och diverse oseriösa aktörer betalda av näringslivet, försökte smutskasta de reportrar som avslöjade skandalen, främst Dagens nyheter och Dokument inifrån.

Strategin påminde ganska mycket om det vi ser från Donald Trump idag, där mäktiga ekonomiska intressen försökte krossa fri journalistik av ekonomiska skäl. Det fungerade dock inte. Till slut fick Carema Care byta namn – till Vardaga.

Det ligger som sagt nästan 15 år mellan Carema Care och Forenede care men skandalerna påminner om varandra.

På Forenede care avgår inte bara VD, bolaget ligger även i konflikt med flera kommuner om olika brister. Arbetsmiljöverket hotar även med ett vite på 100 000 om inte arbetsmiljön förbättras, något bolaget säger att de jobbar med.

Vi får se hur det slutar.

Men de grundläggande problemen kommer sannolikt att förbli olösta, igen.

För detta handlar inte bara om enskilda bolag. Vårt system för äldreomsorg tar mer hänsyn till investerarnas vinstintresse än till våra äldre. Debatten har pågått i många år utan att något händer.

Alla, vågar jag påstå, vet att det är så här. Varenda politiker och varenda kommunal tjänsteman. Men de väljer att vända bort blicken eftersom det är både komplicerat och jobbigt att göra något åt det.

Dessutom har det sedan länge funnits svängdörrar mellan olika vårdbolag och politiska uppdrag. Som politiker kan man bli vårdlobbyist när ens mandatperiod är slut, eller få fina styrelseposter.

Eller kanske starta ett eget vårdbolag.

Inga namn nämnda men vem tar konflikt med den hand som i framtiden kanske kommer att föda en? Klart att inte politikerna vill bråka i onödan med vårdbolagen.

Ändå vill jag faktiskt fråga: är ni – främst moderater och liberaler – verkligen nöjda?

För detta är konsekvenserna av er politik. Er ideologi.

När ni drev på avregleringarna i välfärden: var det så här ni tänkte er att det skulle bli? Skulle ni själva vilja ha era gamla föräldrar på Enebacken i Åkersberga?

Någonstans tror jag faktiskt inte det.

Även inom borgerligheten har röster börjat ifrågasätta hur Sveriges avreglerade skola fungerar. Det satt långt inne, men nu börjar blygsamma förslag komma om att samhället ska återta en del av kontrollen.

Det är för lite, men ändå ett trendbrott.

Skolan är bara ett av flera områden som havererat till följd av avregleringar, privatiseringar och att man leker marknad. Tågen inte går i tid, posten kommer inte fram, apotek saknar viktiga mediciner och äldreomsorgen drivs som Enebacken.

Dessutom sprider sig korruptionen från de skattefinansierade välfärdsbolagen till övriga samhället. Pengar går till lobbyister eller ”tankesmedjor” för att bevara vinstuttagen och till att smörja närstående partier och politiker.

Sverige skulle behöva modet att återreglera och ta tillbaka kontrollen på de områden där privatiseringarna spårat ur. Skolan är ett sådant, men äldreomsorgen är ett annat.

Efter pandemin var de flesta överens om att just äldreomsorgen behöver förbättras. Allt från personalens arbetsmiljö till den medicinska kompetensen och bolagens personalpolitik ifrågasattes.

Av dessa reformer blev nästan ingenting. Orsaken är naturligtvis att bolagen inte vill. De bedriver äldreomsorg för att tjäna pengar, ingenting annat. De kunde lika gärna investera i något annat, så länge avkastningen är god.

Ett av förslagen inom skolpolitiken är att förbjuda aktiebolag i skolan, för att på så sätt komma runt vinstintresset.

Jag tycker att man behöver fundera i samma banor kring äldreomsorgen.

Det har blivit för många vårdskandaler nu.

#8 Det där var riktigt bra skrivet och så sant, tyvärr!

"Vårt system för äldreomsorg tar mer hänsyn till investerarnas vinstintresse än till våra äldre. Debatten har pågått i många år utan att något händer."

Precis så det är och alla blundar. Har de inga egna anhöriga som hamnar där? Eller hur vill de ha det när de själva behöver hjälp? Kan de köpa sig något kanske? Och personalen, vem vill jobba under de förhållanden som beskrivs?

Vi hade en anhörig för några år sedan på ett kommunalt lokalt demensboende och vi var lyckligtvis så nöjda. Under hennes sista timmar i livet kallades ett extravak in, en pensionerad vårdare som ryckte in när det behövdes. Det kändes så tryggt att hon satt där så länge det behövdes. Det är så det ska vara, tryggt och säkert, omvårdande.

Investerarnas vinstintresse, eller den av de styrande förda politiken ger ingen trygghet!