Kan du utveckla det lite?

Är det en filosofiska fråga eller tänker du på något särskilt? Vilka är "de onda" och vilka är "de goda"?

Jag anser mig vara en människa. Jag har onda sidor precis som jag har goda. Mina åsikter varierar olika i varje fråga och kommer självklart vara baserade på mina erfarenheter som bygger på min egna världsbild. Det finns liksom ingen sida som jag står på, inget "oss vs de," vilket är ett väldigt tribalistisk sätt att tänka på, anser jag. Vi alla är bara människor.

#2:

Det är bra, och ett tecken på att du är medveten om dig själv..när du kan se, och erkänna det👍

#0:

Jag ser det också så…att jag varken står på en god, eller ond sida…eftersom sånt till största del bara finns i våra huvuden.

#2: Otroligt bra skrivet 👍👍👍 du sätter orden exakt på som jag känner så jag behöver inte skriva något det där var ett av dom absolut bästa inlägg jag någonsin läst😎👍

Jag tror inte onda människor själva anser att dom är onda. Det finns alltid sätt att motivera varför man gör på vissa sätt.

Tvärtom tror jag dom flesta tror att dom gör goda val.

Jag tror även det finns många som faktiskt gör gott på lång sikt, men samtiden kanske inte klarar av att se det just då.

Ibland kanske något faktiskt objektivt är rätt på lång sikt, men får oacceptabla konsekvenser på kort sikt och därmed svårt att se som gott.

Svårast tycker jag är de handlingar som har haft enormt positiv påverkan för samhället, men kraftigt negativa för fåtal individer. Är det gott eller ont?

Bandet Dawes har en textrad som jag tycker om: It is really hard to hate anyone, once you know what they’ve been through.

Generellt skulle nog samhället framstå som godare om vi var bättre på att ta in den andres perspektiv. Idag känns det som att om någon gör en sak fel, ska hela personen hatas och frysas ut.

Min upplevelse sista tio åren, är att den stora majoriteten är inte så himla toleranta som dom själva tror.

Jag tror inte vår värld har en ond och en god sida. Jag tror vår värld är för komplex för att mosa in det hela i två sidor.

Redan en individ är så mycket mer komplicerad än att han är "ond" eller "god". Det går nog inte ens att vettigt, och med en logik som håller i komplexare fall, sortera handlingar enligt detta system.

Problemet är att allt handlar om perspektiv. Ond eller god utifrån vems perspektiv? Sedan är frågan med vilket syfte en handling måste utföras för att räknas som ond eller god.

Som sagt så tror jag inte vi kan kategorisera något så. Och jag tror inte vi dessutom får se världen på ett så svart-vitt vis. Sådant har även i historian enbart skapat problem.

#0 Det är en fråga med många aspekter, och de mer djupgående sidorna skall jag av olika skäl inte ge mig in på (ett av skälen kan vara bristande kompetens helt enkelt).

Däremot har jag under många år på härvarande sajter som numera bara har ett fåtal tappra debattörer kvar och där diskussionsglöden har falnat lagt märke till att det på iFokus liksom på andra håll finns en lagindelning där ett antal lagkaptener 👩‍⚖️delar utmärkelsen "god" till de som kvalificerar sig för det egna laget genom sina "goda" åsikter. De som hyser andra åsikter hamnar per automatik i "det onda laget", och spelplanens linjer tycks spikrakt kritade.

Men så finns (fanns?) ett antal människor vars åsikter fladdrade mellan de "goda" och "onda", och under min tid som debattör placerad på den onda sidan fick jag uppfattningen att dessa svårplacerade med lock och pock inlemmades bland de goda, under samma förmaningar (eller diskreta antydningar) som vi minns från barndomen- "de där skall du inte vara med!"

Idag är "de onda" utdrivna från diskussionerna, och de "goda" regerar i orubbat bo. Och alla närvarande i de godas vänkrets har adlats som "goda", så de behöver inte slita med den frågan själva.

För egen del är jag numera som Pastor Jansson - jag har inga bestämda åsikter om någonting, åtminstone vad gäller politik och samhälle. Så: slutet gott- allting gott…

#1 Loris M

Det är delvis en filosofisk fråga, och omöjligt att specificera vilka som är de goda och vilka som är de onda.

Anledningen till att jag ställde frågan är min egen historia. Tycker alltid jag försökt kämpa för det som är gott och rätt, men på något sätt landar jag alltid fel. När jag var runt 20 visste jag att jag ville förändra världen till det bättre. Som jag såg det fanns det två olika sätt att göra det; antingen genom att hjälpa andra eller genom att skapa upplevelser för andra. Ju äldre jag blir (är 51 nu) desto mer inser jag hur svårt det är. Mina bästa avsikter leder bara fel. iFokus till exempel startade jag för att folk skulle kunna utveckla sina intressen tillsammans. I efterhand inser jag att det bara lett till en massa bråk och människor som är upprörda på varandra (och besvikna på mig) av olika anledningar.

Känns som att det gamla uttrycket "vägen till helvetet är kantad av goda föresatser" stämmer mycket mer än man vill att det ska göra. Det kanske är dags att ge sig ut i krig istället och se om det fungerar på det omvända sättet? :-/

// Staffan

#8: Tack för att du utvecklat och förklarat hur du tänker.

Jag instämmer i allt som Undertaker skriver i #6 och mycket av det som Johan skriver i #5. Både vi människor och vår värld är mycket mer komplicerade än så, för att kunna delas in i två läger - goda och onda. Vi gör alla så gott vi kan utifrån de förutsättningar och de kunskaper vi har. Och många gånger blir det fel trots goda avsikter. Jag tror att väldigt få människor är onda. Jag tror mer på att folk kan vara elaka, medvetet såra, medvetet skapa bråk … men i de allra flesta fall skulle jag säga att det handlar om missförstånd pga att man har svårt att se ur den andres perspektiv. Och det i sig beror på att man inte har tillgång till samma information och har olika erfarenheter och övertygelser.

Vad gäller iFokus, jag tycker att du är lite för hård mot dig själv. Visst har det varit en del bråk men det mesta har vi kunnat reda ut på ett eller annat sätt. I det stora hela är iFokus en otroligt fin plats där jag lärt känna många fina personer, fått vänner, lärt mig massor… och jag vet att många känner så. iFokus är det första jag går in på när jag tar min första morgonkaffe. iFokus är en fin plats att vara på, så tack för den. ❤️

Något jag lärt mig med åren (jag ser att vi är ungefär lika gamla) är att jag inte behöver gå in i varje diskussion (även om det handlar om mig eller något som engagerar mig) och nappa på varje provokation. Det har varit befriande och komma så långt. Ibland pratar vi bara förbi varandra, inte för att några är elaka/onda och andra goda, utan för att vi inte når till varandra. Och det är okej tänker jag.

Jag har också haft som ambition och fortfarande har att hjälpa andra, att stötta andra på olika sätt. Genom mitt jobb kan jag göra det. Och ja, ibland leder goda intentioner fel, men det är ju det som är livet. Vi tror att vi gör rätt, men det blir fel. Vi lär oss och gör bättre nästa gång. Och det som för stunden känns fel utifrån vårt perspektiv kanske blir rätt i slutändan eller rätt på sätt som vi inte kan överskåda utifrån där vi står. Jag brukar tänka att allt som händer, händer av en anledning och leder till någon form av kunskap. Det underlättar att tänka så. 🙂

#9 Loris M

Värdefullt att höra att någon uppskattar iFokus. Min bild av saken under det senaste året har varit att de flesta uppfattar mig och Johan som onda människor med en värdegrund som är förfärlig.

Jag tyckte det var läskigt med pappskivan Biden som president och hoppades på Trump. Nu tycker jag det är läskigt med Trump som president. Jag förfasades över hur samhället hårdnade under pandemin och där man/vi närmade sig åsikten om att tvångsvaccinera folk. Nu förfasas jag över "vår" inställning att Ryssland/Putin är onda och vi/Nato inte har någon skuld i situationen som den ser ut. Jag förfasas över att att våra skattepengar går till att kidnappa män på gatan i Ukraina och skicka dom till fronten för att dö i ett krig dom inte vill utkämpa. Jag förfasas över hur manifestationer i väst till stöd för Palestina görs olagliga, och hur tysta vi från svensk sida är när det kommer till de barn som svälter till döds där.

Det är mina åsikter och mina känslor. Om man inte tycker som jag så är det helt okej. Men om man blir galen över att jag uttrycker vad jag tänker så är iFokus inte rätt plats att vistas på. Det finns andra alternativ och jag uppmuntrar alla som inte tycker att man ska få uttrycka vad man vill att gå dit istället.

Allt gott,

// Staffan

#10: Det går inte att förneka att världen har blivit en märklig plats där det finns mycket att förfasas över. Och att världen har blivit mer svart/vit. Och mer skrämmande. Och mer "Trump-inspirerad", mer konservativ, mer hård, oresonlig och ogästvänlig. Jag ser det också. Men för att kunna fungera öht och för att inte gå under av sorg och oro, väljer jag att tränga undan allt elände och fokusera på det som fortfarande är bra i världen. Förändra i en liten skara där jag kan och bidra med något bra. Samtidigt, en del saker är förstås svårare att tränga undan än andra, som de svältande barnen i Palestina du nämner, medan Sverige ser på. 😔 Sådant kan jag blir galen på, orättvisor, att inte alla räknas på samma sätt.

Trist att du har den bilden av oss medlemmar vad gäller dig och Johan. Jag har ingen aning om vad de flesta tycker, men om jag skulle gissa så skulle jag gissa på att de flesta faktiskt inte har någon särskild åsikt om era värderingar, utan är bara glada över att kunna ha ett forum där de känner en gemenskap. Bland det bästa med iFokus är tycker jag att olika åsikter faktiskt får plats. Kanske inte alla möjliga åsikter på samma ställe/sajt men man är fri att diskutera där man känner sig välkommen och lyssnad på. Och ja, det innebär att det blir grupperingar och att det kan uppstå bråk, men det innebär också att alla kan diskutera det de vill någonstans på iFokus. :)

Och sen "utrycka vad man vill" finns det olika nyanser av och är ett ämne som man skulle kunna diskutera rätt länge.

Och sen "utrycka vad man vill" finns det olika nyanser av och är ett ämne som man skulle kunna diskutera rätt länge.

Jag tror jag talar för både mig och Staffan när jag säger att vi ser Sveriges lag som bästa måttstocken för vad man bör få diskutera.

Kanske inte alla möjliga åsikter på samma ställe/sajt […]

Håller med.

En av sakerna jag tycker vi lyckats bra med på iFokus är just enkelheten att skapa en sajt om sitt intresseområde. På vissa sajter passa det jättebra att säga "vi vet att andra har andra åsikter, men på den här sajten vill vi helst ha dom som faktiskt är positivt inställda till ämnet". Jag tänker t ex på sajter som Kolhydrater, men inte enbart. Man kan ha både giltiga och ogiltiga åsikter om LCHF, men på den sajten har man inget behov av att höra varför LCHF skulle vara dåligt. Jag ser varken något ont eller felaktigt i det. Tvärtom ser jag det som en av iFokus styrkor.

Däremot på en medvetet bredare sajt som politik, debatt, med mera, så blir det ett större problem att alla som tycker en viss sak bli bortkörda, vissa får höra att dom har obehagliga åsikter, etc. Dessa sajter tror jag tyvärr förstört för hela iFokus och inte medfört något gott. Där blir censur mer av ondo.

Hela idén med en debatt är ju just att vrida och vända på olika sidor av ett mynt. Det inkluderar att våga låta någon tala och lyssna till deras perspektiv.

Men oavsett vilken politisk kant man närmar sig, så sjunker acceptansen för andras åsikter.

#11 Loris M

Det du beskriver är det som gör att det känns meningsfullt att hålla sajten vid liv. Egentligen nu mer än någonsin, när AI tar över på så bred front, känns de här mellanmänskliga relationerna som något som man borde ta vara på.

Jag kanske är ute och cyklar när det gäller folks åsikter om oss som utvecklar iFokus, men det är den känsla jag fått nu under min senaste vända här. Mina egna åsikter kring vaccinet under pandemin var långt ifrån välkomna och jag vet att detsamma gäller situationen i Ukraina. Håller mig borta från en massa diskussioner då för jag vet att min syn på saken inte är välkommen.

Från mitt perspektiv känns det som att många medlemmar önskar (nästan kräver) att vi på iFokus mig oss in diskussioner och tar ställning - men bara förutsatt att vi har samma åsikter som "de" har och stänger ute folk med fel åsikt.

Har svårt att se att det finns någon på den här sidan av atlanten som är nöjd med vad Trump gjort av förtroendet han fick i senaste valet. Tror han vann så mycket röster på att vara en röst för nedtrappning av konflikter, och nu känns det som att han är samma skit som de andra. Jag är grymt besviken.

Du har helt rätt i att man bör fokusera på det man själv har nära. I mitt fall försöker jag ta vara på de människor, djur och växter jag har intill mig; om dom mår bra så gör jag iaf någonting rätt.

// staffan

#12 Johan,

"Jag tror jag talar för både mig och Staffan när jag säger att vi ser Sveriges lag som bästa måttstocken för vad man bör få diskutera."

Jag förstår men samtidigt blir det svårt (för mig som sajtvärd) att använda Sveriges lagar som enda måttstock. Om någon kommer in här, förolämpar mig och medlemmar, hånar, uttrycker sig homofobiskt, rasistiskt… så bryter personen inte mot några lagar men skapar en otrygghet, osämja, dålig stämning som jag inte vill ha på sajten. Och då måste jag som Sajtvärd gå in och sätta vissa gränser och bedöma vad som är okej att diskutera och vad som inte är okej. Och det får jag ju göra enligt de regler som ni från iFokus själva satt upp. Det fungerar rätt bra tycker jag.

Det innebär samtidigt att acceptansen sjunker som du skriver, men jag tror att det är nödvändigt för att det inte ska bli ett totalt kaos där alla åsikter, även de där man exempelvis uttrycker hat mot vissa personer eller grupper är tillåtna. Så vill jag inte ha det. När någon kommer hit enbart för att provocera och kalla mig för vänsterextremist och kommunist så förlorar man liksom sitt förtroendekapital hos mig. Jag kommer inte att stänga av personen och censurera men det finns inget som den personer kan säga längre som kan vara av intresse för mig, även om hen säger vettiga saker i andra sammanhang. Då är jag inte intresserad längre av att lyssna och utbyta åsikter.

Och jag håller med om att mer politiska sajter borde vara mer tillåtande men det är återigen sajtvärdens sak att avgöra hur mycket tillåtande ska man vara. Jämfört med andra forum/sociala medier så är acceptansen för vad som är okej och inte okej att säga kanske mindre på iFokus. Jag tror att det beror på att iFokus gör det möjligt för oss att skapa våra "intresseklubbar" och värna om tryggheten och gemenskapen som blir viktigare än att alla alltid ska kunna säga precis vad som helst, när som helst och var som helst.

#13 Staffan,

Ang. det du skriver allra fört, jag håller med verkligen. Det mellanmänskliga ska vi ta vara på.

"Från mitt perspektiv känns det som att många medlemmar önskar (nästan kräver) att vi på iFokus mig oss in diskussioner och tar ställning.."

Jag har inte sett det så jag kan inte uttala mig om det, men det låter orimligt. Sen är det kanske en lite knepig situation ni har. Som iFokus skapare och de som har makten och övergripande ansvar, förväntas ni vara rättvisa, objektiva, sakliga. Men samtidigt är ni också vanliga medlemmar med vanliga åsikter som vill diskutera diverse frågor på samma premisser som alla andra. Det är kanske den här dubbla rollen som ibland ställer till det och som är svår att balansera. Och kanske också svår för oss att skilja på.

Vad gäller Trump, han har visat sig vara precis den galningen som vi hade kunnat förväntat oss med tanke på hans upptåg under hans första period som president. :) Jag är varken besviken eller förvånad över hans agerande, det var väntat. Däremot är jag orolig och förvånad över att det skulle gå så snabbt att nedmontera en demokrati. Det är skrämmande.

#14: Hör vad du säger. Håller ganska mycket med.

T ex tycker jag det är fullt naturligt att man gör vad man kan för att få en sajt att hålla sig till ämnet.

Att säga åt, eller i slutändan stänga av, medlemmar som inte klarar det har jag inget problem med.

Där jag börjar få problem är när man godtyckligt och felaktigt börjar anklaga andra för att vara rasister, simma i grumliga vatten, vara obehaglig, farliga utveckling, etc, för att man inte står på vissas självutnämnda rätta sida.

Det gäller samhället i stort, inte minst traditionell media.

Det är samma sak som att kalla alla som står vänster om Ulf Kristersson för kommunister som hyllar Stalins folkmord. Det finns liksom ingen logik alls och det enda man gör är att vattna ur begreppen som faktiskt behöver betyda något för att veta när någon faktiskt hyllar stalins folkmord.

#16: Jag förstår problemet och håller med om att vissa begrepp tyvärr håller på att urvattnas och förlora sin betydelse.

Godtycklighet kommer vi nog inte ifrån. Vad som är rasism och inte har också påverkats av medier där väldigt mycket har normaliserats och blivit okej att säga, inte minst pga. vår högerregering och deras politik. Men ja, polariseringen är påtaglig i samhället. De som är vänster blir mer vänster och de som är höger blir mer åt höger och då blir det ännu svårare att mötas.

#17: Det är intressant att du ser det från det hållet. Jag säger inte emot. Det är den nya trenden.

Men jag tänkte nästan ännu mer på hur det var för 10 år sedan, där alla som hade någon invändning alls mot antalet flyktingar från Syrien stämplades som rasister.

Speciellt tänker jag på en intervju i Rapport / Aktuellt med en forskare som jag tror hade hjälpt BRÅ med statistik. Ankaret frågade honom om han inte var rädd att hans data skulle användas som slagträ i debatten om invandring - underförstått kommer du här med statistik som går emot vad vi alla kräver ska vara sanningen?

Eller hur även politiker på vänstersidan ett par år efter flyktingkrisen gick ut och sa att dom ju egentligen var emot det stora inflödet av flyktingar, men var rädda för att uttrycka det för risken att stämplas som rasist.

Jag tror just dessa "åsiktskorridorer" gör så fruktansvärt mycket skada, trots goda intentioner. Och jag tror dom la grunden för SD och Trumps framgångar.

De som är vänster blir mer vänster och de som är höger blir mer åt höger och då blir det ännu svårare att mötas.

Ja. Håller med.
För mig som är så i mitten att jag aldrig lyckas hitta en parti jag känner att jag håller med, är detta ett allt större problem. Brukar alltid göra dom där valkompasserna och det är nästan komiskt hur mittemellan alla etablerade partier jag hamnar.

Enda gången jag känt mig någorlunda hemma, är de få år när Anna Troberg ledde Piratpartiet. Synd att hon lämnade politiken. Det är en person jag gärna sett som statsminister.

#18: Något jag kom och tänka på nu när du nämner att man inte vågar säga vissa saker för att man då kallas rassist:

Jag tror vi även ibland är dåliga på att uttrycka oss. Det är ju skillnad på om jag säger att "Jag tycker inte Sverige ska ta in 10k flyktingar" vs. "Jag tycker inte Sverige ska ta in 10k flyktingar då vi i dagsläget inte har möjligheten att erbjuda dem bra stöd och boenden så att de kan integreras i sammhället och få en ärlig chans."

I mitt första yttrande säger jag inte varför, vilket lämnar massa plats för antaganden från andra. Men i mitt andra yttrande så är anledningen att vi saknar kapaciteten. Det öppnar en konversation kring vad vi som ett sammhälle måste förbättra och kunna erbjuda så att vi inte bara dumpar massa människor mitt ute i ingenstans utan möjlighet till sysselsättning.

Och det är kanske naturligt att man i sådana sammanhang, där personen inte nämner skäl, antar det värsta. Det är nog en indirekt skyddsmekanism. Vi generaliserar och antar i självförsvar. Vi antar det värsta gällande någon för att kunna skydda oss. (Sedan kan man debattera hur vettigt det är.)

Det är som debatten kring "Inte alla män". Ja, men om jag erbjuder dig 5 äpplen och ett är förgiftat, skulle du äta det då? Eller varför använda säkerhetsbälte? Man hamnar ju oftast inte i en olycka.

Och till viss del tror jag det är liknande med yttranden som inte är utförliga nog. Där det lämnas rum för att själv intepretera om personen har något emot t.ex. invandrare eller bara att man tar in fler än vad det finns kapacitet för utan att utöka kapaciteten.
När då detta spelrum ges, så väljer vi människor gärna att frukta det värsta. För jag vill väl inte umgås med en rassist? Och han kanske är en? Så det är bäst att hålla sig borta. Visst borde man ta sig tiden att ta reda på mer, men jag tror nog till viss del att vi har en instinkt att anta i självförsvar.

Det är i alla fall något jag kom att tänka på, även om det är lite OT.

Lite spännande ändå hur en föredömligt rak och kort fråga i trådstarten kan generera så långa svar utan att själva frågan blir besvarad (mer än i något enstaka fall). Eftersom jag själv bidragit (#7) skall jag bättra mig: nej, jag anser inte att jag står på "de godas sida", men jag hoppas att jag står på det godas sida.

#20: Frågan har besvarats men kanske inte föredömligt kort och rakt eftersom den kräver förklaringar och eftersom den är komplex och eftersom den inte kan besvaras kort och föredömligt utan att väcka fler frågor. Jag menar, vad betyder ens ditt svar? Vilka är "de goda" och varför vill du inte stå på deras sida? Och vad innebär det att stå respektive inte stå på deras sida? Är det självklart för oss andra vilka du menar med "de goda"? Inte för mig i alla fall.

#21 När jag såg frågan och uttrycket "de goda" kom jag att förknippa den med tidigare debatter på bland annat Debatt iFokus (jag länkar inte dit, trådarna är avslutade). I någon mån har jag utvecklat det under #7 här ovan. För mig är "de (förment) goda" lite av ett ryggkliarsällskap.

#22: Det problematiska (och roliga) med att tillskriva personer och grupper tillhörighet i ryggkliarsällsskapet är att man lätt missar att man själv ingår i ett sådant. :)

#23 Enligt min förvisso subjektiva åsikt var det en och samma goda uttagningskommitté som fastställde respektive sällskapstillhörighet. Fast det där är historia nu, de "goda" krafterna vann en utmattningsseger. Grattis! 😉

#19:

Jag tycker inte Sverige ska ta in 10k flyktingar då vi i dagsläget inte har möjligheten att erbjuda dem bra stöd och boenden så att de kan integreras i sammhället och få en ärlig chans.

Ja! Precis. Ideologiskt vill jag se helt öppna gränser och frihandel. Men i verkligheten fungerar det inte så bra som man skulle önska.

Jag ser det som en självklarhet att Sverige ska hjälpa flyktingar. Men nyckelordet är just att faktiskt kunna hjälpa.

När flyktingar passerade dödliga hav, tog sig genom hela Europa, för att landa i ett tältläger på Järvafältet i februari, men minimala chanser till vettig sysselsättning, så anser jag inte att man hjälper någon längre.

Då hade det, som Hans Rosling påpekade, varit bättre att för samma pengar kunna hjälpa 10x fler på plats eller i ett grannland.

Men Hans Rosling var den enda som kunde säga detta. Om någon annan sa det, så var man rasist, eftersom det var även vad SD sa.

Nu tror jag att SD och Rosling hade helt olika mål och skäl till varför man tyckte så, men i slutändan spelar det liten roll för dom som behöver hjälpen.

Jag förstår inte hur någon kan vara nöjd med att anse sig vara på de ondas(?) sida. Finns "de goda" är det underförstått att även "de onda" finns.

När valet står mellan Harry Potters gäng och Lord Voldemorts väljer jag Harry Potters. Är valet Frodos gäng eller Saurons väljer jag Frodos och det är inte ett svårt val.

#26: Det är nog ingen som anser sig vara på dom ondas sida. Alla anser nog själva att dom har en moralisk kompass som pekar åt rätt håll. Uppenbarligen misslyckas många, men sett ur deras perspektiv, tror jag som ser sig själv dom den som gör rätt.

Verkligheten är ofta mer gråzon än fiktiva världar medvetet designade för att vara svart/vita.

Men om vi fortsätter på vad som borde fått förbli fiktion, men som allt mer är verklighet.. Var ställer du dig i världen där 1984 utspelas?

Det är ju så otroligt mycket i den boken som är relevant idag, speciellt i England där den utspelar sig.

#27: En annan dystopi och fiktion som allt mer liknar verklighet är The Handmaid's Tale. Läskigt mycket i den påminner om det som händer och är på väg att hända i USA.

Och en annan dystopi som vi haft som månadens bok på Bokcirkel "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar" påminner väldigt mycket om det som Sverige skulle kunna bli i en framtid styrd av SD.

#28: Ja den har jag tänkt läsa, men det blir aldrig av.

#29: Den är rätt läskig och nu när jag läst om tråden på Bokcirkeln såg jag att jag skrev att jag grät när jag hade läst de sista sidorna. :) Nu var det ett tag sedan jag läste den, men jag minns att den bitvis var väldigt jobbig att läsa eftersom jag kunde hitta paralleller till vår tid.

Det är jobbigt när dystopier inte ses som en varning, utan en manual.

England har blivit självaste definitionen av "Vägen till helvetet är kantat av goda intentioner". Två års fängelse för att posta ett meme.

Historierevision och "Sanningsministerier" känns som standard-funktioner i många länder nu.

Det verkar vara något som både vänster och högern lyckas enas om iaf. Att göra dystopierna verklighet.

#31: "Två års fängelse för att posta ett meme"

Vad handlar det om? Har googlat men hittar inte rätt.

Här har du ett par exempel:

https://www.reddit.com/r/Asmongold/comments/1epe3yf/when_people_say_no_one_is_being_arrested_in_the/

Rekommenderar att titta på video. Den sammanfattar väl vad mina åsikter i frågan (om du är nyfiken).

Det är tänkt att motverka "hate speech", men används mer för censur. T ex får du inte påstå att det finns problem med massinvandring över huvud taget. Faktum är att du inte får säga något, som någon kan uppfatta som stötande.

Jag är rädd att nya svenska lagen där polisen får arrestera någon som säger något stötande till en polis. Alldeles för godtyckligt. Och speciellt i dagens samhälle kan ju precis vad fan som helst tolkas som stötande för någon.

#33: Okej, tack! Jag får kika på det.

Känner mig varken ond eller god, snarare neutral 😉

Jag tycker alla politiker, från båda sidorna, är helt sanslösa just nu. De roar sig med att smutskasta varandra, det är tydligen viktigare att "göra ner" andra sidan än styra landet..
Skall rösta på Draken som statsminister vid nästa val om de inte skärper till sig 😝

Nej skämt åsido. Jag röstar blått, det har jag gjort i alla år, men jag vill inte ha nån av partierna i ledning just nu, det gäller båda sidorna. Jag är jättebesviken på båda sidor sedan förra valet.