Josefin Nilsson och män som misshandlar

I fredags hölls en ljusmanifestation till Josefin Nilssons minne och för att protestera mot mäns våld mot kvinnor. Hon skulle ha fyllt 50 år den dagen.

När man läser om vad hon fick utstå är det närmast outhärdligt. Fysisk och psykisk misshandel under flera år som slutade med hennes död när hennes sargade kropp av upp.

Förövaren, den misshandlande mannen, fick villkorlig dom. Orättvisan är skakande. Han fortsätter sin karriär som om inget hänt. Eller "det var ju så länge sedan". 

https://nyheter24.se/debatt/924488-alexander-karim-karriaren-kanske-gar-at-helvete-men-nu-far-det-vara-nog

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/JobE9R/stor-ljusmanifestation-for-josefin-nilsson

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/wPgOkL/josefin-nilssons-ex-pojkvan-om-misshandelsdomen

Jag såg dokumentären igår (se länk nedan) på SVTPlay och det är svårt att inte känna ilska och tänka på alla andra kvinnor som lider i det tysta, misshandlas psykiskt och fysiskt i sitt eget hem där de borde vara trygga. Och samhället tittar bort.

https://www.svtplay.se/video/21549186/josefin-nilsson-alska-mig-for-den-jag-ar

Man fortsätter att kasta skit på sina offer och det säger allt.

Om de vore riktiga män skulle de säga att det var fel att slå, att man aldrig slår de svagare.

Men dessa män har ett så starkt kvinnoförakt och de hatar sig själva för att de ändå vill ha kvinnor  vid sin sida och i sitt liv.

Måste vara en personlighetsklyvning att misshandla det man älskar?  Ändå får vi bara veta lite av toppen på isberget för det är fortfarande en skam att bli slagen.

Jag minns en äldre dam som arbetade i livsmedelsbutiken där jag handlade. Hon hade ofta stora blåmärken och blåtiror, armarna blågröna, alla visste och led med henne.

Hon hade sagt-jag stannar för barna-, det var ofta så. Men män säger sällan något då man talar om mäns våld mot kvinnor. Inte min man heller tyvärr....Mvh/WL

Det var t.o.m. jobbigt att skriva om det.  Därför blev det kortfattat.

Vågar inte ens försöka föreställa mig hur det är för de anhöriga...

Fruktansvärt är det, och Josefin är ändå bara en i mängden. 

Första gången jag var inlagd på sjukhus delade jag rum med en dam i 80-årsåldern. Hon sa "äntligen har min man dött"... det gjorde djupt intryck på mig.

#4 Jag har varit med om något liknande. Var inne på rummet hos en ny patient på geriatriken som brutit sitt lårben. Hon var närmare 90 och berättade att hon nyligen blivit änka. Jag beklagade förlusten förstås men hon svarade "Han var ett svin" och jag blev alldeles ställd...

Jag hade en släkting som inte fick se ut från fönstren då drog han ner rullgardinerna.

Han köpte alla hennes kläder, hon fick inte jobba, hade aldrig några egna pengar. Han var inte så gammal då han dog, vi hörde henne aldrig prata om honom. Men hon fick ett liv åkte ensam till släkten i Danmark.

Hon levde och kunde handla till sig och deras barn. Hon blommade och såg så glad ut.

Hur många kvinnor har levt i detta fängelse. Jag hör många berättelser som visar på hur kuvade, nedvärderade och slagna kvinnor varit i min mammas generation och in i min generation.

Vi kan ju inte bara tiga och låtsas som om detta är okey, vi måste tala för våra systrar. Många unga tjejer tar stryk av sina killar också, de ber ju om förlåt säger de. Nej varken djur, kvinnor eller barn ska ta stryk, så är det bara! Mvh/WL

Bra!! Dramaten ställer in föreställning:

https://www.aftonbladet.se/a/Opo8dA

Så fruktansvärt och sorgligt!

Det är också så tungt och illamåendeskapande att läsa en del skriverier som mer eller mindre rakt uttalat kastar skulden på kvinnan, i det här fallet Josefin Nilsson. Vad skulle hon gjort? Hon var livrädd! De hot den här ... uttalade var inte en lek, det kvävde henne så att hennes hjärta slutade slå, tillsammans med de fysiska skador han åsamkade henne!

En del talar om att kvinnor dras till "alfahannar" som om de här misshandlande männen vore något mindre begåvat men "tjusigt" som endast styrs av sina drifter. Så är det ju inte. Väl? (Drar mig till minnes när någon råkade uttala att "män är djur" och vilket rabalder det blev.)

Hur mycket behövs egentligen för att allt inte ska bli kvinnans fel? Det spelade så klart ingen roll att förövaren i det här fallet har ett svenskt namn, och ett hyllat namn. Väl? 

#8 Är det sant! God nyhet! 

Vet inte men de skrev att han låg i 40gr feber.

Det finns tre andra kända kvinnor som man talar om som också råkat illa ut.

Bra skrivet om Alfahanar, de vill ju inte kallas djur . Men mycket är läskigt.

Hörde GW säga om ett styckmord-han kunde ju ätit upp na- Man hör mycket respektlös och tycker sig ana att män kan tala hur mycket som helst i nedsättande termer om kvinnor. Tänk alla hemska flickmord de senaste åren. Bla annat stackars Kim Wall. Som om vi vore trasdockor att använda för sitt nöje. Sedan ska de spottas på, inte ens känna skam för det man gjort.

Min yngste son var här för de skulle iväg och ta TBE vaccin i närheten. Han var hemskt upprörd över hur man talar om JN. All heder till honom

Lyssna på-jag mötte Lassie- hon hade ju en hund då hon dog. Kanske var det om misshandeln hon skrev fast hon sjunger att hon var 4 år.

Jag har alltid känt igen mig i den låten pga att jag blev bortlämnad som liten och kom hem sönderslagen. Jag kände precis så som beskrivs i låten.

Jag hade två Collie då jag var 21 år, som var mina stora kärleksspridare.

Ett hjärta kan brista då den som skulle vara mest rädd om en sviker och blir den som släcker ens livsglädje och bara ger rädsla.

Hemska saker han sade och skrev till henne. Man blir häpen över alla elaka inlägg på olika forum...WL

Ett stort hjärta till dig, Wonnalesan. 

Detsamma till dig Magi-Cat, vi tiger inte och ger oss för hot och skrämsel. Det finns inget mer som kan skrämma mig, jag ser, jag hör och litar på de som talar. Det måste komma andra tider för kvinnor! från WL

#9 När förövaren inte är invandrare är kvinnan inte intressant som offer för vissa längre, då har hon säkert bidragit själv till sin situation på nåt vis. Som att många kvinnor medvetet vill bli ihop med misshandlande män. Jag har en nära vän som tidigare var ihop med en man som främst psykologiskt misshandlade henne (även viss fysisk misshandel skedde). Han verkade utåt sett som en riktigt schysst och snäll kille. Jag t.o.m. uppmuntrade henne att bli ihop med honom för hon brukade annars lockas av ”bad boys” (vilket jag haft dåligt samvete för sen). Så inte ens när tjejer aktivt väljer bort ”bad boys” för de ”snälla” killarna behöver det gå bra.

Vilket jävla svin som beter sej på detta vis, å många me honom. Slår man en kvinna så har man förbrukat sin existensrätt enligt mej. 

Åsså sitter den jäveln å ursäktar sej me"häftigt humör å kort stubin och att d e länge sen" FY F------n.

#14 Jag har mått riktigt dåligt över attityder och just det faktum hur kvinnor beskrivs och hur det här vinklas av en del som att kvinnor dras till "alfahanar" och farliga män och borde skylla sig själva när de inte förstår bättre. Har tänkt skriva ett inlägg flera gånger men inte orkat. Vill inte ha fler påhopp, hat-trådar och troll.

Men hade Josefins förövare varit Muhammed skulle en del engagera sig i det här på ett helt annat sätt än de gör nu. Då skulle det heta att vi måste stå upp för kvinnorna och mot dessa män som kommer med sina medeltida seder och kvinnosyn. De skulle också låtsas-bry sig om invandrarkvinnor och det förtryck de blir utsatta för. Dessa kvinnor måste vi rädda från deras kulturer. Att de inte visar samma engagemang för Josefin, avslöjar fler saker. Det första, att deras oro för invandrarkvinnan är falsk och enbart ännu ett sätt att avhumanisera invandrare. Det andra är att det blir väldigt obekvämt att tänka att en svensk man, som kanske är deras bästa vän, bror, far, slår kvinnan han säger sig älska, och knuffar henne så hårt in i väggen att det blir ett hål. Och Josefin är inte ensam. Många kvinnor berättar om sina våldsamma män.

Deras brist på empati för Josefin chockar mig och jag tycker att det är så otroligt hemskt att påstå att kvinnor dras till farliga män som om det skulle veta vilka som är farliga och inte i förväg. Dessa män som misshandlar finns överallt, svenskar, icke-svenskar, rika, fattiga, högutbildade, lågutbildade, i alla samhällsklasser och inom alla yrken. Och nej, det är inga "farliga alfahanar" som man lätt kan se kommer att misshandla en. Snarare tvärtom. De är ofta charmerande, omtyckta, roliga, helt vanliga män som i döljer väl sin kvinnosyn och förakt.

Så många berättelser jag läst om kvinnor som träder fram och berättar, om skammen, om misshandeln, om omgivningens brist på förståelse som säger när det visar sig att de är misshandlare: "Men varför lämnar hon inte? Jag skulle aldrig tolererar det."

Som om det var så enkelt. En kvinna skrev i sociala medier att kvinnor som misshandlas blir så manipulerade och utsatta för psykisk misshandel att det till slut blir normalt och hon skrev att hon även idag kan tänka, "Hände det här verkligen på riktigt? Var det verkligen så farligt?". Det är det som dessa män som inte visar förståelse för dessa kvinnors situation inte förstår. Att inga män börjar med att misshandla direkt. Det sker successivt, steg för steg, tills kvinnan förlorat sig själv, förlorat kontakten med verkligheten och när hennes självkänsla är i botten p.g.a. mannens ständiga manipulationer och förtryck.

Jag önskar att de kunde visa mer respekt mot dessa kvinnor och inte vifta bort det och vinkla det till att det handlar om något annat. En svensk kvinna är helt enkelt inte lika intressant som en invandrarkvinna för dessa män eftersom det helt plötsligt kommer för nära och handlar om dem. Vem vill erkänna att även svenska kvinnor blir utsatta för förtryck, våld och misshandel och att förövaren är någon de trodde var deras livskärlek. Det känns bättre för dem att tänka och intala sig själv att en misshandlare är en primitiv varelse från en annan kultur med märkliga seder och taskig kvinnosyn. Det de egentligen avslöjar när de skriver om Josefin på det här sättet är deras egen kvinnosyn och den är inte vacker. 

En kvinna på Twitter skriver så här om sin misshandlare:

"Det handlar inte bara om Josefin och den berömde skådespelaren. Det handlar om oss. Vi som har överlevt och de som är kvar i sina fängelsen till relationer. Om männen som begår övergreppen. Om omgivningen som inte ingriper.

Jag undrade alltid varför grannarna inte ringde på. De borde ju klaga på oväsendet om inte annat. Ingen ringde på. Ingen frågade mig hur jag mådde. Den enda som någonsin reagerade var en taxichaufför som hörde hur X skrek åt mig i telefonen. Han ville inte låta mig gå in.

Jag höll det iofs hemligt. Jag kunde inte berätta för någon hur det var ställt. Det var så pinsamt. Jag tyckte jag fick skylla mig själv som hade flyttat ihop med den där mannen.

Hans mamma såg, men hon var ännu mer nedbruten än jag. Hon var i hans våld och det var hennes son som hon älskade. När hon bad honom behandla mig bättre sparkade han sönder hennes ytterdörr och förbjöd henne kontakta oss igen.

Utåt sett var han en supermysig kille. Feminist så klart. Han avskydde män som betedde sig illa mot kvinnor. Älskade att jag var så stark. Ville uppfostra sin son att vara en bra kille. Vi pratade ofta om sånt där.

Han var välutbildad och hade helt makalöst bra jobb. Hur han kunde ha det när han var en sån psykopat? Jag gissar att det var bra egenskaper att ha för att dra in stora pengar. Han fortsätter att få förtroendefulla uppdrag. Han är så klart ogooglebar"

#17 Bra skrivit!

Det var lika tydligt vilken syn vissa har på kvinnor när samtyckeslagen kom. Den lagen riktades ju inte till kvinnor som blivit överfalls och gruppvåldtagna av invandrare så då var ju inte kvinnan som offer intressant längre. Istället för att fira den nya lagen börjades det diskuteras hur den skulle utnyttjas av kvinnor för att ”sätta” dit män.

Samma sak med metoo-rörelsen, fokus lades på männen som de största offren och kvinnor som lömska smutskastar.

#19

Exakt!

#17, #18 Så bra skrivet! 

Det skulle också vara intressant med en undersökning av de långvariga effekterna av psykisk och/eller fysisk misshandel. Hur påverkas alla dessa kvinnor mentalt och fysiskt av misshandeln resten av livet, även när det gått en massa år sen de lämnat förövaren? Jag tänker på min moster som var misshandlad (om jag minns rätt sa min mamma att han slog henne med ett bälte när hon var gravid). Hon lämnade efter många år sin man när barnen blivit vuxna. Hon blev direkt tillsammans med en ny man som tyvärr hade psykiska problem. Efter några år begick de självmord tillsammans. Hur mycket spelade den tidigare misshandeln in på hennes mentala hälsa?

#22 http://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/medicinska-och-psykosociala-konsekvenser-av-vald-i-nara-relationer/

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2016/06/Att-ha-varit-utsatt-for-vald-okar-risken-for-ohalsa-senare-i-livet/

https://www.genus.se/nyhet/valdet-finns-att-lasa-mellan-raderna/

http://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2013/11/Psykisk_halsa_hos_mammor.pdf

Tidigare ikväll fick jag ett PM från en kvinna som sett den här tråden och som vill vara anonym men hon vill få sin berättelse berättad här inne i hopp om att en annan kvinna ser det och hittar styrkan att lämna. Men även för att andra ska förstå vad det är för män. Att det inte är så enkelt.  Med hennes tillåtelse publicerar jag hela PM:et.

Tack för förtroendet och tack för att du vill berätta!

"I själva verket är de här männen väldigt charmiga, roliga, trevliga, omtänksamma ... tills du är fast. Då börjar de gradvis att inskränka ditt umgänge. De kanske inte är bekväma med att du är god vän med den där stiliga mannen, och du vill inte att den här fina, charmiga pojkvännen ska behöva känna sig osäker, så du säger till din goda vän att ni inte kan umgås mer. Sen är det den där väninnan som "ser snett" på honom eller "har stött" på honom, bäst att du inte träffar henne mer. Okej ... Det slutar med att du är helt isolerad. Någonstans i det här faller första slaget.

Det kan vara en enkel örfil, bara, under en diskussion, och efteråt är han förkrossad och förtjänar inte en så god, klok och vacker kvinna som du. Han gråter och vädjar om förlåtelse. Ja, vad är väl en örfil? Och han är ju så snäll? Du förlåter förstås honom, han är ju så ledsen och ångrar sig och lovar att aldrig mer göra om det. Vi kvinnor är ju så snälla och goda, och vi vill så gärna tro alla om gott. Alla förtjänar en andra chans. Och dina föräldrar tycker ju så mycket om honom. Men örfilar blir snart vardagsmat. Och förolämpningar och anklagelser. Vad gjorde du i stan idag? Jag har inte varit i stan. Jo, mina vänner såg dig träffa en annan man. De säger att du är den största horan i stan och de tycker synd om mig som måste vara med dig. Men jag har inte varit i stan ... Bevisa det! Och så installerar ni någon spårningsgrej på din mobil så den här fina stackars mannen kan se var du är hela tiden.

Han får givetvis också kolla igenom dina kontakter och alla meddelanden så han kan känna sig säker på dig. Eller så han inte slår dig. Detta omväxlat med fina dagar, där han strålar av lycka över att få vara tillsammans med en så vacker och klok kvinna - du är inte som alla andra tjejer/kvinnor (akta er för det uttrycket!! Det är ingen komplimang, det visar bara hans taskiga kvinnosyn där alla som inte behagar honom är dåliga kvinnor!). Han skämmer bort dig, ger dig fina presenter, öser komplimanger över dig, är så omtänksam och rar som bara han i hela världen kan vara. Nästa dag kommer du hem från affären och känner att något är förändrat. Han kommer emot dig. Han ser missnöjd ut. Var har du varit? Varför tog det så lång tid? Han kanske slår i väggen för att understryka hur missnöjd han är med dig. Du darrar, du försöker ställa dig in, smöra, krusa, du vill ju bara att han ska vara snäll mot dig, vara nöjd med dig, älska dig ... du diskar. Han kör ner ditt ansikte i diskvattnet och säger att du är en hora.

Din hund och katt får ofta sparkar, för de går i vägen. Du vågar inte längre säga något, för då blir det värre. En dag är katten borta. Den "råkade springa ut" när han öppnade dörren. Du får aldrig veta vad som hände. En annan dag är hunden död. Den ligger på din huvudkudde. Den fina mannen flinar och säger att du ska vara tacksam att det inte är du. Du ska också vara tacksam att han står ut med dig, för ingen annan vill ha en så ful och äcklig kärring som du. Du är värdelös.

Slagen blir hårdare, misshandeln blir hårdare. Kanske slår han ut dina tänder. Det blir sen ännu en sak att håna dig för - du din fula tandlösa kärring, ingen vill ha dig. 

Nu vågar du inte längre lämna honom. Han har redan berättat för dig vad som händer med dig då, vad han tänker göra mot din syster, din mamma, din pappa, dina vänner. Ännu värre om du dessutom har barn, de kommer att plockas först av alla. Han har redan gett alla dina käras foton och namn till sina vänner, som kommer att hämnas på dem om han hamnar i fängelse på grund av dina falska lögner.

"Ja, men varför lämnar du inte bara honom då?"

Ja, varför?

En av de jobbiga sakerna du kommer att upptäcka är att sanningen inte är beständig. Ena dagen är han charmig och rar och berättar att han alltid har älskat raggmunk med fläsk, för hans mamma gjorde det åt honom. Glad i hågen gör du raggmunk med fläsk åt honom nästa dag, och då säger han att det smakar skit och han har aldrig gillat det. Förvirrad påminner du honom om vad han sa dagen innan, och då säger han att han aldrig har sagt så, du ljuger. En annan sak är att ditt livsutrymme stryps sakta men säkert. Från att ha fått röra dig fritt överallt får du nu bara gå till jobbet och till affären. Annars blir det så jobbigt hemma, och det orkar du inte med. Du har nämligen börjat kontrollera dig själv så du inte ska väcka hans onda sida, du måste ständigt behaga honom och hålla honom på gott humör. Att hela tiden ge akt på hans humör och vad du själv säger och gör, så det inte blir fel, tar all din energi. 

Samtidigt är han ju så charmig! Är ni två ute tillsammans fnittrar kvinnorna och säger "Heeeeej, Janne" och han hejar glatt på dem. Kanske har han träffat dem på någon av sina utekvällar? Vem vet? Ibland ringer de hem till och med. Du ska vara tacksam över att han väljer dig och inte ifrågasätta hans umgänge, får du höra. Du är tacksam. Du vågar och orkar inte annat.

Ibland är du hemma från jobbet. Ibland går det inte att sminka över det som råkade hända igår, när du lagade fel mat eller sa fel sak. Ibland är du för trött, har för ont. Ibland håller han dig nämligen vaken hela natten så du ska vara för trött för att gå till jobbet. Till slut kanske du förlorar jobbet. Det går inte att vara borta sådär hursomhelst som du gör. Uppenbarligen är du inte motiverad, driven, pålitlig, kompetent. Eller så är du sjuk för mycket. Det går inte att ha såna anställda. 

En dag får du nog och går. Kanske får du hjälp av några underbara medsystrar, kanske går du av egen kraft. Du försöker bygga upp ditt liv. Ibland står han utanför din dörr. Ibland bankar han och skriker tills du öppnar. Ibland ringer han på nätterna och lägger på. Han ringer dina föräldrar och ber dem tala förstånd med dig, han älskar ju dig så mycket. Ibland skickar han rosor och ber om förlåtelse och en ny chans, han har bättrat sig, nu förstår han vad han gjorde för fel. Ibland står han bara och tittar på dig någonstans, och när du ser honom drar han ett streck över sin hals med fingret medan han ser dig i ögonen. Ibland undrar du om det inte är enklare att gå tillbaka till honom. Då slipper du i alla fall ovissheten om var han ska dyka upp härnäst och vad han ska göra. Du går ju som på nålar hela tiden. Kanske, om du håller honom nöjd och glad, kanske blir det bra då ...

Då måste du vara stark och fortsätta leva ditt eget liv utan honom. Annars dör du."

#23 Tack!!

#24 Vilken hemsk berättelse! Det gör ont i magen att läsa den. Vilken lättnad att hon klarat att lämna och starkt av henne att orka dela med sig av sin historia! ❤️❤️❤️

#22 Vilket hemskt öde! Jag är övertygad om att det sätter djupa spår. En kvinna jag läst om skrev att hennes förövare är död sedan många år tillbaka men att hon fortfarande vänder sig om och tittar över axeln när hon är ute. Rädd att se honom dyka upp.

Någon på Twitter:

Angående #Brinn för Josefin..Jag har ännu inte sett SD springa ner morgonsofforna och kräva hårda tag mot de svenska män som slår sönder ”sina” kvinnor, den svenska kultur som pratar förlåtande om ”stormiga relationer”. Den vita patriarkala maktstrukturen är fascismens ryggrad...

Precis så!

Groming ser ut så, sakta , sakta, så plockar man ur kvinnan ur hennes sammanhang, tills hon blir ensam med honom, kontrollerad och värdelösförklarad. Hon är i hans makt helt.

Samma system som pedofiler  använder. Hoten om att skada djuren, barnen och familjen gör att hon härdar ut. Var det 13.000 anmälda fall om året? Minns inte vad de sade på nyheterna?Sakta bryts hon ner till en skugga, detta genererar fysiska och psykiska symtom. Det sätter sig både i kropp och själ.

Man säger att män som deltagit i krig är traumatiserade, men kvinnor som misshandlas år ut och år in är nervklena. Tacka tusan för det. Att bli kollad vad man har för trosor då man går till jobbet, ja få allt från mobiler, datorer genomgångna dagligen. Att ha en fångvaktare varje minut.

Min man har aldrig slagit mig, men jag har hört mycket genom åren då jag alltid arbetat med människor. Så sant dessa män finns i alla samhällsgrupper och det syns inte utanpå. De ger alltid kvinnan skulden , de kan inte stå för vad de gjort, de rättfärdigar sina handlingar, de har allmänt en taskig syn på kvinnor och ger löjeväckande beskrivningar av sina kvinnor och andra kvinnor.. OSV.

Ingen normal ,stark och god man skulle instämma i deras  dåliga moral och handlande, det är bara de själva som tror att de är riktiga karlakarlar, andra ser att de är kräk....Mvh/WL, tack alla som delar med sig.

Även jag har drabbats av en sådan man, han misshandlade mig och mina två, då minderåriga döttrar i flera år, innan vi lyckades ta oss ur eländet med stöd från många vänner här på iFokus och polishjälp. Mannen ifråga fälldes i både tingsrätt och hovrätt, men fick endast villkorligt och dagsböter, eftersom han inte tidigare varit straffad. F ö kan sägas att mannen ifråga var så helsvensk som en människa kan vara. Jag har ofta fått frågan varifrån den mannen kommer, svaret är att han är från Dalarna. De fysiska såren har läkt, men de psykiska såren läker nog aldrig riktigt.

Å Desk att du varit i detta , jag beklagar att du upplevt detta och dina små barn också. Du som är så varm och god. Det gör mig ont! Ta tillbaka rätten, låt honom inte ta ens dina tankar mer.

Jag blev ju våldtagen av en helsvensk kille då jag var 17 år , mycket brutalt, sådant sätter sig i kroppen. Han var 30 år och gillade småbrudar.

Tänk vad mobbing gör med människor, det lever kvar i själen ibland hela livet. Så naturligtvis kan kroppen ta så svårt skada av det  JN gick igenom.

Själv tappade jag håret då min son blev svårt sjuk, jag åt inte , sov inte och stressen att ta hand om honom. Jag hade precis mist båda mina föräldrar och min hund. Det blev så att golven täcktes av hår. Oro, stress och våld kan få en person att tappa håret som JN. Det är inget svaghetstecken utan kroppens försvar mot för stor stress och trauma.

Jag tänker att vi också måste markera mot våld på alla sätt, inte läsa massa böcker om skändade, våldtagna flickor. Strunta i alla våldsfilmer där kvinnor styckas och mördas. Det är en markering mot alla mord på kvinnor. Jag tror vi blundar för var våldet förhärligas också.

Men all skit man skrivit om JN på nätet är för lågt, jag börjar ifrågasätta hur många män som anser att en viss kvinnotyp råkar ut för dessa psykopater, det tar jag bestämt avstånd ifrån. Ingen kan genomlysa en psykopats själ innan det är för sent....Mvh/WL

Tack finaste WL  Det jag lider mest av idag är att jag inte kunde hindra mannen ifrån att misshandla mina döttrar, att jag inte kunde skydda dem, som jag borde ha gjort, det är helt oförlåtligt.

#32 Vad hemsk att du var med om det DesK. Det du gjorde var inte oförlåtligt, det han gjorde är oförlåtligt och all skuld ska ligga hos honom. Men förstår att det inte känns så.

En mamma bär alltid dåligt samvete för mannen då barnen utsätts för brister. Jag hade en helt frånvarande man som dog ganska ung. Han fanns aldrig där för barnen, så idag kan de ikläda honom vilken roll som helst. Oftast hjältens. Vi kvinnor får kämpa mot all försummelse. Bär inte den tyngden utan överlämna den där den hör hemma. Du är stark och ett bevis på att vem som helst kan bli drabbad. Kram från WL

Ni har så rätt i det ni säger. Tyvärr lyckas ofta förövarna att knäcka, kränka och tillintetgöra sitt offer. Man har inget som helst självförtroende kvar och tror att man inte klarar sig utan förövaren. Det är väl också detta som gör att ca 70% av offren återvänder till förövaren.  Jag hade turen att ha flera fina vänner här och irl som stöttade mig och mina döttrar, vilket gjorde att vi kunde flytta ganska långt från förövaren. 

Det som jag råkade ut för var långt ifrån lika illa som det som Josefin N utsattes för. Jag tror att vi måste våga lyfta hela den här problematiken och vi måste våga tala om det. Vi måste också se och lyfta fram alla de män som är fina människor och goda vänner, bra partners och goda fäder. Mina döttrars far var en sådan man.

DesK 

Det där är så viktigt! För den utomstående kan det te sig overkligt att kvinnan återvänder till förövaren. En viktig orsak är förstås att han lyckats knäcka hennes tåga och spirit  så hon inte tror att det finns någonting för henne där utanför. Och så att hon vill väl. Och så hoten...
Därför är det bra att det här kommer fram, så fler kan förstå.

Josefins öde har berört så många på djupet och jag tror att mycket kan förändras nu. Måste!

Personligen är jag så lyckligt lottad i livet att jag inte har några sådana erfarenheter, alls, inte i barndomen, inte i vuxenlivet. Jag trodde det var det vanliga. Inte heller jag hade under lång tid förstått vidden av allt det här. Jag var väl aningslös.

Josefin Nilssons och därmed alla medsystrars öden har berört mig djupt, liksom så många andra. 

Det är t.o.m. svårt att skriva om det. Det bara liksom låser sig. Hur svårt ska det då inte vara att leva i det? 

Kram till er alla modiga tappra fantastiska kvinnor och män som står upp mot våld och kränkningar! 

Boktips: 

Magdalena Graaf skriver i boken "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" om hur en familjelycka övergick i misshandel och ren terror. Outhärdligt, men upplysande om hur det kan vara att leva i en sådan relation där man bryts ner och ofattbart nog lär sig leva med det...

Hon fick hjälp och stöd av omgivningen och kunde till slut komma därifrån och börja leva igen.

"Det här är en naken och mycket dramatisk skildring av en ung mammas kamp för att överleva och skydda sig själv och sitt barn från en man som när som helst kan gå till attack. Magdalena Graaf ger oss en berättelse om social misär och kvinnomisshandel, men också om styrka, stolthet och mänskligt mod. Hon ger röst och samtidigt hopp åt många kvinnor som befinner sig i en liknande situation. Med sin historia vill hon återupprätta inte bara sig själv utan också alla de kvinnor som fallit offer för manligt våld."

https://www.google.com/search?q=bok+Graf&oq=bok+Graf&aqs=chrome..69i57j0l5.3595j0j7&sourceid=chrome&ie=UTF-8

De fina männen kommer nog också vakna och gå med i våra led för att protestera. Inte skuldbelägga offren. De vet ju att med sin muskelkraft har de ett övertag mot kvinnor och barn.

Jag stöttar just nu en del unga kvinnor som haft detta i sin barndom, de har så mycket skuld att något är deras fel. Barn gör så!

Men de måste säga dessa goda män-vi ställer inte upp på den mansnormen av svartsynta mystiska män som figurerar som idoler inom konst mm.

De goda männen ska inte skäms för dessa män. Lika lite som vi skäms för tex Johanna Möller. Det är inte kollektiv skuld utan medvetande om hur hår dessa män slår som är det viktiga.

På andra forum ger så många män JN skulden, det är kränkande. Men vi kämpar vidare mot en värld för allas lika värde, där alla lever trygga och barnen får växa och blomma ut till goda människor fria från behov att kränka, slå och skända...Mvh/WL

 Men vi kämpar vidare mot en värld för allas lika värde, där alla lever trygga och barnen får växa och blomma ut till goda människor fria från behov att kränka, slå och skända..

Vägledande ord.

Här läste jag ett öppet brev till Jossans gärningsman:

https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/54442-oppet-brev-till-jossans-garningsman/?fbclid=IwAR0Fk9BgElZWcDDyABU2FQB9lsD5PlcJh2TIRxFeYBroDBlQ3XnUpvds4ic

En möjlighet även för sådana som han att göra skillnad...

Jag vågar inte se dokumentären om Josefin och ej heller läsa boken av Magdalena Graaf, det är illa nog att höra /se om det i media och själv skriva om det här.

Magi-cat vilket fint öppet brev till Jossan. Det kändes djupt in i hjärtat.

Vi måste ta med alla barn också som fått mycket stryk , blivit utsatta för övergrepp och hot. Jag ser det i självskadebeteende och de små pojkarna som sköts av sin pappa.  Barn måste få bli trygghet, så de växer raka! Mvh/WL

#41 Förstår det, DesK! 

Tack för att du delat med dig ändå. 

#42 Helt sant, det är viktigt med barnen! 

Jag instämmer. Tack DesK.WL

Barnen måste alltid skyddas, alla barn är alla vuxnas ansvar. 

WL och Magi-cat, ni gör underverk, stort tack till er båda 

Fyra kända kvinnor berättar om den misshandel de utsatts för: https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/y3EEqE/fyra-kanda-kvinnor-berattar-sa-blev-vi-misshandlade

#35 Förstår vad du menar med att den misshandlande mannen lyckas trycka ner kvinnans självförtroende i skoskaftet. Min vän som utsattes för misshandel måste fortfarande ha kontakt med mannen pga delad vårdnad av barnen. Detta utnyttjar han såklart till att fortsätta manipulera och trycka ner henne. Hon kämpar för att barnen ska få en bra uppväxt med kontakt med båda sina föräldrar, medan han bara utnyttjar barnen för att kunna hämnas på henne för att hon lämnade honom.

Hittade just denna på Fb och tycker att den passar bra in här

Mycket bra sammanfattning!

Min man sade inte ens hunden vill ligga bredvid en sådan man. Det stämmer, misshandlade hundar är ofta jätterädda för män.

Det visar bla Anders Bagges program, de omplaceringshundar jag tagit har varit skygga för män. Skulle vilja lägga till att det är ofta väldigt fega  män med förakt för kvinnor som slår!

Vi tar kampen för kvinnofrid, barnafrid och djur som lider under hugg och slag. Mvh/WL

Jag hoppas också att psykisk misshandel uppmärksammas mer. Jag tror att många (inklusive mig själv) inte helt vet vad psykisk misshandel innefattar. Att många tänker att det är inte är misshandel förrens fysisk misshandel är med i bilden. För de som kan logga in och läsa är den här artikeln på UNT intressant: https://www.unt.se/nyheter/uppsala/vald-ar-mer-an-sparkar-och-slag-5234769.aspx
I den intervjuas Karolina Carl’en som är föreståndare för Kvinnobyrån i Uppsala. Hon säger: ”Vi hör ofta från myndighetshåll att man endast fokuserar på och ställer frågor kring fysiskt våld. Men våld i nära relationer kan vara mycket mer än knuffar, slag, och sparkar. Våld kan bland annat också vara psykiskt, materiellt, latent, ekonomiskt, hedersrelaterat och digitalt.”

Apropå husdjur som drabbas, känner ni till VOOV, Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta? Om mannen i en familj slår sin kvinna och barnen så drabbas också ofta husdjuren. Då kan en veterinär eller djursjukvårdare vara den första som kan stötta så familjen får hjälp.

Läs mer här:
http://voov.nu/

Jag läste om djur som utsätts för sexuella övergrepp att veterinärer ser det ganska lätt och kan vidta åtgärder. Men det är inget som samhället bryr sig om . Tidelag har väl nyss blivit förbjudet. Där ser man djurens skyddslöshet. Äckligt är bara förnamnet. Mvh/WL

Jo precis, veterinärer förstår nog vad som hänt men det är visst svårt att bevisa 

Appropå husdjur och VOOV så hittade jag den här artikeln om Anna-Karin Rydbeck som driver skyddat boende för kvinnor och också tar emot husdjur. Tydligen kan många män utnyttja och skada husdjuren för att pressa kvinnan att komma tillbaka om hon lyckas lämna. Så beklämmande.

Ja.

Idag i AB står en jättebra artikel av Johanna Fränden om mäns våld, bla i USA. Hur många som dör i hemmet. Fruktansvärda siffror. Jag ser ju dåligt men undrar om det i inte var så att var 5de kvinna var utsatt för våld,medan för män var 20de. En sak som är beklämmande är alla män som försvarar våldet och tycker inte att det gör något att män slår kvinnor? På ett forum diskuterar män kvalité på väggen JN kastades in i.

Balkar och gips. Inte hennes skadade kropp. Vad säger man? WL

Herregud...Var det alltså väggen som var dålig...

#56 Det är samma fenomen som när ett gäng förståsigpåare hävdar att Sverige är ett mycket otryggt land att leva i. Man dränker helt enkelt en diskussion med en massa ovidkommande påståenden, gärna hämtade från diverse internetforum och skvallerpressen. De som diskuterar på det viset saknar såväl empati som bildning. Det mesta som dessa individer hävdar är dessutom inga självupplevda saker, utan andrahandsuppgifter dvs hörsägen som inte har källgranskats. 

Vi ser det också nu i media hur folk diskuterar Josefins förövare istället för att diskutera hur situationen kan förändras och förbättras. I trafiken har Sverige en s k nollvision, borde vi inte också ha en nollvision vad beträffar våld i hemmet?

Vill bara belysa att en kvinna som lämnar kan därmed skriva sin egen dödsdom.
Kan vara värdefullt att tänka på.
När min mor och jag insåg hur min lillsyrra hade det tog vi tag i saken och drev igenom hennes separation.
DÅ mördade han henne!
Han hade åtminstone vett att ta sitt eget liv också.
Det var en helt vanlig svensk kille med eget enmansföretag. Nästan lite blyg och osäker.

#59 Så oerhört ledsamt 😥

#59 Åhhh nej vad hemskt! Stackars er och henne!

Ja men inte sällsynt.
Det som hände min syrra är många år sedan så smärtar inte lika mycket numera.

#59 Så tragiskt! 

Så tragiskt!

Sjuttan du har rätt!

Det är vanligt enligt all statistik enligt Dr Phil. -Den farligaste tiden- kallar man det. Beklagar det du fått gå igenom i livet. Kram från WL

Tacka alla rara för er medkänsla. 💙

Jag tror det ligger mycket i det här:

 "Eller klarade du inte av att spegla dig i hennes godhet?"

https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/veckans-varsta/54474-kvinnomisshandlaren-har-tvingats-till-ett-stillsamt-hemmaliv/?fbclid=IwAR1UD0wFW5jC9P0TPo9d-gPteymcmMvYLHLoks8hFrXEAc7rRqR6gqiI3rk

Ja bra skrivet!

Men vi måste få en ny ordning. Som vi kämpade för vår rösträtt måste vi kämpa för att slippa våld och att män styr våra liv. Vi är inga barn som måste ha förmyndare. -lilla gumman- attityder måste bekämpas. Vet inget yrke där inte kvinnor arbetar idag.

Tänk att ta ifatt alla år av förtryck. Det är strongt gjort. Vi måste peka på till våra flickor hur utnyttjande ser ut, att de inte ska ställa upp och göra operationer för att behaga. Ge sex för att bli sedda, sedan stå ensamma med aborter tex. Mycket är att behaga och pojkar får uppfattningen att de är för mer än flickor.

Dessa lortar kan nog inte förstå att de är lortar, de har för stora egon och tror de är en gåva till mänskligheten....Mvh/WL

Såg JNs syster på TV 1 i morse, hon belyste just detta att våldet inte tar slut med fällande dom. År av hot om våld och kränkande tillmälen följde.

Jag såg dokumentären igår kl 9. Jag grät och jag såg min man torka en tår. Jag vet inte vad de normala männen tycker innerst inne. Min mans kommentar var-vad såg hon i denne man-? Tror en del kvinnor att de kan omvända dessa personer?

JNs syster sade att då man älskar och han ena stunden smeker är öm, nästa slår, det är helt enkelt inte möjligt att förstå. Samma fenomen med alkoholister. Jag har bekanta som haft flera alkoholister och får elände i livet.

Att JNs hatiske man inte ångrade vad han gjort bevisas av att han fortsatte hata och hota. Hon var så ensam i detta, folk visste, men visste inte hur de skulle hjälpa henne. Detta var före #metoo och många ville inte se och höra allt som sker kvinnor . Men idag är det inte lätt för dessa grymma män att gömma sig....Mvh/WL

Tears in heaven med Josefin Nilsson